Allmänt
Nyligen presenterade regeringen ett förslag om att en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd ska införas, så kallad säkerhetsförvaring. (se Lagrådsremiss Säkerhetsförvaring – en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd) Påföljden ska kunna användas för personer som har begått allvarliga brott mot annans liv, hälsa, frihet eller frid och som har en hög risk för återfall i sådan brottslighet.
Förslaget innebär att en helt ny påföljd införs i svensk rätt – en tidobestämd frihetsberövande påföljd. Den nya påföljden föreslås skilja sig från befintliga påföljder på flera sätt. Det gäller bland annat hur påföljdens tillämpningsområde utformas och hur själva påföljden föreslås vara konstruerad. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2026.
Den nya påföljdens konstruktion
Det föreslås införas ett nytt 33 kap. i brottsbalken med rubriken ”Om säkerhetsförvaring” där förutsättningarna för påföljdens tillämpning regleras. I kapitlet framgår bland annat när påföljden kan dömas ut och vilka tidsramar som gäller för påföljden.
När domstolen dömer någon till säkerhetsförvaring ska två tidsgränser fastställas. Dels en minimitid som anger den kortaste tid personen ska vara frihetsberövad i kriminalvårdsanstalt, dels en ramtid som anger den totala tiden som påföljden ska verkställas. Ramtiden kan förlängas med upp till tre år åt gången, om det bedöms absolut nödvändigt för att skydda samhället. Det är Kriminalvården som föreslås ansvara för verkställigheten av säkerhetsförvaring. Påföljden föreslås inte heller omfattas av reglerna om villkorlig frigivning.
Vid val av påföljd ska säkerhetsförvaring anses vara en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. Säkerhetsförvaring ska också anses vara en svårare påföljd än fängelse på viss tid, men fängelse på livstid ska anses vara en svårare påföljd än säkerhetsförvaring. Vidare är påföljden avsedd att tillämpas i förhållande till den som har begått allvarlig brottslighet och som har hög risk för återfall i sådan brottslighet.
Den nya påföljdens tillämpningsområde
En utgångspunkt för tillämpningsområdet är att påföljden bör kunna komma till användning i sådana situationer där behovet av samhällsskydd är stort men där det i det nuvarande systemet saknas ett reellt samhällsskydd. Det preventiva inslaget gör dock samtidigt att det är nödvändigt att avgränsa tillämpningsområdet till sådana situationer där intresset av att skydda potentiella nya offer från allvarlig brottslighet väger klart tyngre än den enskildes rätt till frihet.
För att påföljden ska få bestämmas till säkerhetsförvaring ska det krävas att det finns en påtaglig risk för återfall i allvarlig brottslighet mot annans liv, hälsa, frihet eller frid, och att det inte är tillräckligt med fängelse på viss tid eller andra åtgärder för att tillgodose behovet av samhällsskydd. Med påtaglig risk menas att det inte får vara fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk utan att det måste vara en klar och konkret risk. Det innebär att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att en sådan risk finns hos just den individ som bedöms.
Utöver att påföljdens tillämpningsområde begränsas till vissa brottstyper, som till sin natur innebär en kränkning av brottsoffret, bör den även enligt regeringen avgränsas utifrån brottslighetens allvar. Det är enligt regeringen inte rimligt att den som har begått ett brott som inte motiverar en allvarligare påföljd än fängelse i några månader frihetsberövas på obestämd tid. Hur allvarlig brottslighet som bör krävas kan skilja sig åt beroende på om den tilltalade har återfallit i brott eller om han eller hon är tidigare ostraffad.
Hur allvarlig brottslighet krävs för att döma till säkerhetsförvaring?
Vad gäller den som återfallit i brottslighet framhåller utredningen att en tidigare lagföring är den tydligaste indikatorn på att en person kommer att begå brott även i framtiden. Utredningen anser därför att de som i första hand ska kunna dömas till den nya påföljden är personer som tidigare har dömts för allvarlig brottslighet och därefter återfallit i allvarlig brottslighet. För den här kategorin föreslår utredningen att den tilltalade tidigare ska ha dömts till fängelse i lägst fyra år och därefter ha återfallit i brott av minst lika allvarligt slag, det vill säga brottslighet som har ett straffmätningsvärde som uppgår till fängelse i fyra år eller mer.
Utredningen anser dock inte att någon fast gräns bör ställas upp i lagtext såvitt gäller den nya brottsligheten. I stället anser utredningen att domstolen bör beakta likheten mellan brotten, hur snabbt återfallet skedde efter frigivningen och om det är fråga om återfall i ett allvarligare eller mindre allvarligt brott.
Även när det gäller personer som tidigare är ostraffade, eller som tidigare dömts endast för annan typ av eller lindrigare brottslighet än sådan som kan motivera säkerhetsförvaring, kan det enligt regeringen finnas skäl att bestämma påföljden till säkerhetsförvaring. Utredningen föreslår att den som vid ett och samma tillfälle döms för upprepad brottslighet mot annans liv, hälsa, frihet eller frid som sammantaget är synnerligen allvarlig också ska kunna dömas till säkerhetsförvaring. Enligt utredningen avses med synnerligen allvarlig brottslighet sådan brottslighet som har ett samlat straffmätningsvärde som uppgår till omkring sex års fängelse.
I fråga om vad som avses med allvarlig brottslighet bör vägledning kunna hämtas från den praxis som har utvecklats kring motsvarande begrepp i omvandlingslagen och i fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, där prövningen också ska avse en risk kopplad till återfall i brottslighet av allvarligt slag. Det bör dock påpekas att påföljden inte ska få bestämmas till säkerhetsförvaring om det finns skäl att döma till fängelse på livstid eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Förslaget har mött kritik från bland annat Advokatsamfundet
Sveriges advokatsamfund delar inte utredningens bedömning att det finns ett behov av att införa en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd. Som skäl för detta framhålls framför allt att den föreslagna påföljden inte är förenlig med de grundläggande principer om ekvivalens och proportionalitet som finns inom den svenska straffrätten och att de skäl som utredningen anger för att ändå införa påföljden inte är övertygande.
ACTUS Advokatbyrå följer därför utvecklingen kring förslaget noggrant och inväntar svaret från Lagrådet. Håll utkik på vår hemsida för fler artiklar kring ämnet framöver.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
