Egenmäktighet med barn är ett brott som beskrivs och regleras i 7 kap. 4 § Brottsbalken:
Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.
En av de vanligare situationer när det kommer till egenmäktighet med barn är att den ena föräldern, i samband med en uppslitande separation för bort barnet och därmed skiljer det från den andra föräldern.
Ett kortvarigt intrång i vårdnaden, t.ex. en försenad överlämning eller ett undanhållande som pågår i ett par dagar, anses inte utgöra ett skiljande. Den omständigheten att en vårdnadshavare flyttar och tar med sig barnet, innebär inte heller nödvändigtvis att det rör sig om ett skiljande. Om barnet däremot undanhålls genom att det hålls oåtkomligt eller dolt kan det vara straffbart. Syftet med skiljandet ska vara att tills vidare eller åtminstone mer än tillfälligt skilja barnet från sin vårdnadshavare och sin tidigare miljö. Finns det dom eller godkänt avtal som inte följs kan det däremot räcka med att gå till tingsrätten för ett beslut om verkställighet för att få ordning på situationen.
Ibland kan det finns skäl för att undanhålla barnet från en eller båda vårdnadshavarna. Beaktansvärt skäl kan föreligga om t.ex. barnet behöver skyddas mot den andra föräldern.
En vårdnadshavare har alltså en viss möjlighet att vidta åtgärder som annars hade varit straffbara, om de sker i syfte att tillvarata barnets omedelbara rätt till skydd och omsorg.
Handläggningen sköts av polis och åklagare.
Kontakta din Advokat i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
