Bakgrund
Barnets bästa utgör en av Barnkonventionens fyra grundprinciper och är en grundläggande bestämmelse i 6 kap Föräldrabalken (1949:381) (FB) rörande mål om vårdnad, boende och umgänge. Barnkonventionen är sedan 1 januari 2020 även svensk lag genom Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
Bedömning av barnets bästa gällande vårdnad, boende och umgänge
I 6 kap 2 a § FB anges:
”Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa.”
Denna paragraf innehåller övergripande bestämmelser om hur frågor om vårdnad, boende och umgänge ska bedömas.
Det första stycket markerar att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa vid alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Andra hänsyn såsom rättvisa mellan föräldrarna och föräldrarnas behov av kontakt med barnet kan finnas med i övervägandena men det är barnets bästa som i slutändan ska vara bestämmande. Detta gäller både för domstolens avgöranden som för socialnämndens beslut att godkänna eller inte godkänna ett avtal som föräldrarna träffat. Barnets bästa ska även vara bestämmande i andra delar av processen exempelvis vid genomförande av samtal med barnet.
Bedömningen av vad som är barnets bästa måste bli beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Vad som är barnets bästa kan även ändras över tiden och med samhällsutvecklingen. Dessutom kan barnets individuella situation göra att innebörden av barnets bästa kan variera. Regelsystemet ger myndigheterna möjligheter för att kunna beakta de individuella förhållandena och välja den lösning som bäst svarar mot barnets behov i det enskilda fallet.
I andra stycket betonas omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet men även andra faktorer som anges i 6 kap 1 § FB ska kan vara till hjälp vid bedömningen.
I 6 kap 1 § FB anges:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
Hänsyn måste även tas till barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Både kortsiktiga och långsiktiga effekter för barnet ska beaktas. Av betydelse är också barnets dagliga kontakter med andra personer – utom föräldrar och släktningar – i barnets omgivning vilket kan behöva vägas in vid beaktande av barnets påverkan av eventuellt miljöombyte.
Det är viktigt att domstolar och socialnämnder tydligt redovisar hur de har resonerat i det enskilda fallet. De ska även redovisa hur de ser på risken för att barnet far illa, möjligheterna att bäst tillgodose barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, föräldrarnas vilja och förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet och övriga individuella förhållanden rörande barnet.
Lagändringen 2025
Genom Propositionen 2024/25:10 Tryggare hem för barn infördes en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2025. Genom lagändringen justerades andra stycket i 6 kap 2 a FB. Tidigare gällde följande lydelse:
”Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid
– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.”
Vid en jämförelse med nuvarande lydelse kan det konstateras att ordet ’våld’ har tillförts som ett exempel på övergrepp samt att sista stycket ’barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna’ har tagits bort.
Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är således inte längre en omständighet att fästa särskilt avseende vid. Risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld har samtidigt lyfts fram.
Den nya bestämmelsen markerar att andra hänsyn – bland annat barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, är underordnade risken för att barnet far illa. Detta innebär att om det kan förutses en risk för att barnet far illa ska den risken väga tyngst vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Riskbedömningen kan alltså komma att utgöra en viktig del inom utredningen. Det behöver inte vara utrett att de förhållanden som kan leda till att barnet far illa faktiskt kommer att inträffa utan är tillräckligt med konkreta omständigheter som talar för att det finns en framtida risk för att barnet kommer att fara illa.
Med våld avses inte bara fysiskt våld utan alla former av våld och även lindrigare våld kan uppfattas som allvarligt. När uppgifter om våld framkommer i ett mål om vårdnad, boende eller umgänge måste uppgifterna alltid prövas och en riskbedömning göras.
Bedömningen avseende risken för att barnet kan fara illa
I NJA 2023 s 1018, som gällde risken för bortförande av barn, angav Högsta domstolen (HD) att riskbedömningen bör göras i två steg. Först bör det konstateras om en risk föreligger och i nästa steg bör en bedömning göras avseende hur stor risken är och hur den kan hanteras.
Riskbedömningen ska innefatta de allvarliga konsekvenser som olika former av våld kan få för ett barn såsom skada på fysisk och mental hälsa. Vidare är det inte bara våld mot barnet som avses utan även risken för att någon närstående till barnet utsätts för våld, t.ex. att en förälder dödar eller allvarligt skadar den andra föräldern.
Omständigheter som kan ha betydelse för riskbedömningen är exempelvis tidigare övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom. Det ställs inte lika höga beviskrav som i brottmål vilket innebär att ett påstående om övergrepp ska beaktas i ett vårdnadsmål även om en förundersökning hos polisen har lagts ned. Omständigheter som ofta anses innebära hög risk för att barnet riskerar att fara illa är om övergreppen skett systematiskt under en längre tid, om övergreppen varit allvarliga eller riktats mot flera personer, om övergreppen varit ett utslag av förövarens behov av att utöva makt och kontroll över sitt offer.
Motsatsvis kan risken för att barnet ska fara illa anses mindre om en förälder exempelvis gjort sig skyldig till en enstaka överilad handling mot den andra föräldern eller om övergreppen skett långt tillbaka i tiden och förhållandet mellan barnet och föräldern fungerat bra efter det.
I de fall där domstolen bedömer att det finns en risk för att barnet kommer att fara illa, bör detta väga tungt i helhetsbedömningen av samtliga omständigheter. Prövningen kan även påverka frågan om umgänge innebärande att något umgänge inte alls bör äga rum eller att ett umgänge bör ske i särskilda former, t.ex. i närvaro av en kontaktperson.
Barnets rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar
Trots den nya lydelsen har barn fortfarande rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, om det inte strider mot barnets bästa. Detta är en konventionsgrundad rättighet för barn (Barnkonventionen artikel 9.3 och artikel 18). Rättigheten ska väga tungt vid bedömningen av barnets bästa om det inte kan förutses någon beaktansvärd risk att barnet far illa.
Den förälder som antas bäst kan främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern ska förordnas som vårdnadshavare och barnets möjligheter att hålla kontakt med båda föräldrarna ska i allmänhet tillmätas större betydelse än exempelvis materiella förhållanden. Detta brukar benämnas som ’kontaktprincipen’ vilken ibland riskerar att ställas mot den så kallade ’kontinuitetsprincipen’.
Kontinuitetsprincipen kommer bland annat till uttryck i rättsfallet NJA 1998 s. 675 där HD ansåg att en överflyttning av vårdnaden från mamman till pappan skulle innebära en allt för omvälvande åtgärd förenat med risker för det treåriga barnet som levt tillsammans med mamman under hela sitt liv. Detta trots att mamman hade hindrat barnet från umgänge med pappan.
I det nyare rättsfallet ”Det uteblivna umgänget” NJA 2024 s. 480 konstaterade HD att barnens mamma utan godtagbara skäl under många år underlåtit att medverka till barnens umgänge med pappan och att hon därigenom hade brustit i sin omsorg om barnen. Barnen hade dock under hela sin levnadstid bott med mamman. Med beaktande av flera andra omständigheter i målet, såsom långt avstånd mellan föräldrarna och barnens önskan om att bo kvar med modern, ansåg HD att de långsiktiga fördelarna med en vårdnadsöverflyttning till barnens far inte var så tydliga att de uppvägde de stora nackdelar som skulle uppstå för barnen på kort sikt. Därför fick barnets mor fortsatt ensam vårdnad om barnen.
Bedömning av barnets bästa gällande umgänge
I 6 kap 15 § FB första stycket anges följande angående umgänge
”Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.”
Genom lagändringen 2025 gjordes tillägget om barnets bästa innebärande att något umgänge med föräldern inte ska ske när umgänge inte är förenligt med barnets bästa. Avgörande för frågan om ett barn bör ha umgänge med en förälder och i vilken omfattning umgänget ska vara är alltid barnets bästa.
Eftersom 6 kap 2 a § FB reglerar även umgänge ska bedömningen avseende vad som är barnets bästa avseende umgänge göras i enlighet med den bestämmelsen. Om ett umgänge skulle riskera att barnet skadas, strider det alltså mot barnets bästa att ha umgänge. I vissa situationer anses risken uppenbar, exempelvis om föräldern uppsåtligen har dödat eller allvarligt skadat barnets andra förälder, eller om föräldern i närtid har utsatt barnet för allvarligt våld. Även när det är fråga om mindre allvarligt våld eller kränkningar från en förälder mot barnet kan ett umgänge i vissa fall anses vara oförenligt med barnets bästa.
Vi på ACTUS Advokatbyrå har erfarenhet av mål rörande vårdnad, boende och umgänge.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
