Om en utlänning blir dömd för brott i Sverige kan åklagaren i vissa fall även yrka på att personen också ska bli utvisad från Sverige. Det betyder att om den åtalade personen blir dömd för brottet eller brotten kan personen också bli utvisad. Detta framgår av utlänningslagen. Bestämmelserna om utvisning har funnits sedan tidigare, men den 1 september 2026 skärptes reglerna om utvisning, den nya regleringen kring utvisning redovisas därför nedan.
När kan man bli utvisad på grund av att man begått ett brott?
Huvudregeln om när en utlänning kan bli utvisad framgår i 8 a kap. 1 § utlänningslagen. Av den framgår att en utlänning får utvisas om han eller hon döms för brott till en strängare påföljd än böter, eller om en domstol undanröjer en påföljd som utlänningen har dömts till och dömer till en strängare påföljd än böter. De särskilda förutsättningarna för utvisning av utlänningar som tillhör en viss personkategori ska vidare vara uppfyllda. Sedan ska även skälen som talar för utvisning väga tyngre än skälen som talar emot.
Utöver ovan lagrum finns några undantag, även benämnt särskilda förutsättningar. Det är då fråga om andra krav och bedömningar som ska uppfyllas för att en utvisning ska få ske och det berör utlänningar av vissa personkategorier. I bland annat 8 a kap. 3 § utlänningslagen återfinns bestämmelser om hur bedömningen ska göras när utlänningen är flykting och som behöver fristad i Sverige. Det finns i 8 a kap. i utlänningslagen även särskilda bestämmelser om utvisning av utlänning som har status som subsidiärt skyddsbehövande och som behöver en fristad i Sverige, EES-medborgare eller en familjemedlem till EES-medborgare och utlänningar som är varaktigt bosatta i Sverige. Dessa undantag från huvudregeln i 8 a kap. 1 § utlänningslagen kommer inte behandlas mer i denna artikel, utan endast huvudregeln och hur bedömningen sker utifrån den.
Vilka krav finns för att domstolen ska kunna besluta om en utvisning?
I 8 a kap. 1 § utlänningslagen framgår det ganska tydligt vilken påföljd en person måste dömas till för att en utvisning ska vara aktuell – en strängare påföljd än böter. Det betyder att personen måste dömas till villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Även vid vissa ungdomspåföljder kan en utvisning bli aktuell. Det är i lagen lite otydligt huruvida vissa av ungdomspåföljderna är strängare än böter. I förarbetet till bestämmelsen sade man därför att i de fall där det i lagen inte är klart uttalat om en påföljd är strängare än böter ska domstolen själv bedöma om det rör sig om en påföljd som är strängare än böter.
Utöver påföljden ska även de särskilda förutsättningarna beaktas, alltså om en person till exempel är att anses som flykting eller om denne är en EES-medborgare. Domstolen ska sedan bedöma om skälen för utvisning väger tyngre än skälen som talar emot en utvisning. Det innebär att domstolen ska göra en intresseavvägning. Denna intresseavvägning ska enligt förarbetet till lagen ske på en skärpt nivå. Det framhålls dock i förarbetet att den nedersta gränsen för när utvisning får ske ska avgöras utifrån de krav som ställs enligt Sveriges internationella åtaganden, framför allt Europakonventionen, barnkonventionen och EU:s rättighetsstadga. Ett beslut om utvisning får alltså inte ske i strid med ett konventionsåtagande eller ett unionsrättsligt åtagande.
Vad finns det för skäl som talar för och emot en utvisning?
I 8 a kap. 2 § utlänningslagen framgår att vid bedömning om skälen för utvisning väger tyngre än skälen som talar emot, som framgår av 1 §, ska ”brottslighetens straffvärde och karaktär samt risken för att utlänningen, om han eller hon får stanna, fortsätter att begå brott här i landet utgöra skäl för utvisning. Som skäl mot utvisning ska domstolen beakta utlänningens anknytning till Sverige.
Vid bedömningen av utlänningens anknytning till Sverige ska det särskilt beaktas i vilken utsträckning som utlänningen har etablerat sig i det svenska samhället. Om utlänningen har barn i Sverige ska barnets behov av kontakt med honom eller henne, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas om utlänningen utvisades också särskilt beaktas. Även utlänningens övriga familjeförhållanden ska särskilt beaktas.”
Domstolen ska alltså vid sin bedömning om skälen för utvisning väger tyngre än skälen som talar emot utvisning beakta ovan nämnda omständigheter. Detta inkluderar brottslighetens straffvärde och karaktär samt risken för att utlänningen, i det fall han eller hon får stanna i Sverige, kommer fortsätta att begå brott här i landet. Som skäl mot utvisning ska även domstolen beakta utlänningens anknytning till Sverige. När reglerna om utvisning skärptes 1 september 2026 förde det med sig att brottslighetens straffvärde och karaktär samt risken för fortsatt brottslighet har större tyngd än tidigare.
Brottslighetens karaktär
Med brottslighetens karaktär avses sådan brottslighet som domstolen ska se särskilt allvarligt på och som därmed ska väga tyngre än annan brottslighet vid intresseavvägningen. Enligt förarbetet kan ett brott ofta anses vara av sådan karaktär när det har inneburit ett angrepp mot någons liv, hälsa, frihet eller frid eller när det annars utgjort en påtaglig integritetskränkning. Detta gäller särskilt om angreppet har varit oprovocerat, utövats i en nära relation eller riktat sig mot någon som befinner sig i en skyddslös ställning, såsom en äldre person eller ett barn. Om motivet för brottet har varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, ska det också ses som ett brott av särskilt allvarlig karaktär. Det kan också vara fallet om ett motiv för brottet har varit att kränka någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet. I förarbetet framhålls det att även brott som har riktat sig mot rättsordningen eller ett annat särskilt skyddsvärt samhällsintresse, såsom mened, övergrepp i rättssak och sabotage mot blåljusverksamhet, i många fall anses vara av sådan karaktär. Därutöver kan brottslighet som begås inom ramen för eller i samröre med kriminella grupperingar, eller som ett led för att finansiera sådan verksamhet, utgöra brott av sådan karaktär som talar starkare för utvisning. Detta är endast exempel på brott som kan bedömas vara av sådan karaktär som talar för utvisning. Domstolen måste i varje enskilt fall göra en bedömning om brottet har varit av sådan karaktär.
Återfallsrisk
Vid bedömningen av återfallsrisken ska bland annat domstolen titta på vilken typ av gärning det är och övriga omständigheter som gör att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. Bedömningen är inte begränsad till att avse återfall i brott inom en viss tidsrymd eller av likartat slag. Risken för återfall måste dock kunna karaktäriseras som konkret och det ska finnas ett rimligt underlag för bedömningen. Detta innebär normalt att utlänningen vid åtminstone ett tidigare tillfälle måste ha dömts för brott, godkänt ett strafföreläggande eller fått en åtalsunderlåtelse eller en straffvarning. I förarbetet framhåller man att även en utländsk dom kan ges betydelse vid bedömningen av återfallsrisken.
Det behöver dock inte finnas dokumentation om tidigare lagföring för att domstolen ska kunna anta att det finns en återfallsrisk. Att utlänningen, vid prövningen om utvisning, döms för flera brott samtidigt kan också tala för en återfallsrisk. Detsamma gäller om brottet har begåtts i nära anslutning till att utlänningen kom till Sverige. Enligt förarbetet kan också utlänningens levnadsomständigheter tala för en återfallsrisk, till exempel om utlänningen lever under oordnade ekonomiska och sociala förhållanden eller har samröre med kriminella grupperingar.
När brottets karaktär kan tala för en återfallsrisk är till exempel när det är fråga om brottslighet som indikerar yrkesmässighet, som fickstölder av mer kvalificerat slag och brottslighet som har anknytning till organiserad brottslighet eller andra utpräglade kriminella miljöer. Så kan också vara fallet vid narkotikabrott, förmögenhetsbrott eller annan ekonomisk brottslighet.
Anknytning till Sverige
Ett skäl som kan tala emot en utvisning är utlänningens anknytning till Sverige. Domstolen kan då till exempel kolla på i vilken mån utlänningen behärskar det svenska språket. I förarbetet har man framhållit att en utlänning som har vistats en längre period i Sverige men som ändå inte behärskar språket i allmänhet ska anses vara svagt etablerad i samhället. En utlänning som ägnar sig åt upprepad kriminalitet eller annars lever utanför det reguljära samhället ska inte heller, enligt förarbetet, betraktas som etablerad i samhället. Vistelsetiden i Sverige ska också beaktas. Det som enligt förarbetet är av avgörande vikt är utlänningens faktiska band till det svenska samhället som uppkommit under dennes vistelsetid.
Om ett barn påverkas av utvisningsbeslutet ska detta också särskilt beaktas och utredas. Domstolen ska alltid beakta principen om barnets bästa. Om barnet påverkas negativt kan det alltså tala mot utvisning. Denna bedömning kan också mynna ut i det motsatta om till exempel utlänningens kontakt med barnet varit bristfällig. Om det är ett barn som ska utvisas kan det tala för utvisning om barnet endast har en svag anknytning till landet eller har en förälder eller annan nära släkting i hemlandet. Vid utvisning av barn ska dock utgångspunkten vara att det inte ska komma i fråga när det gäller barn under 18 år och denne har båda sina föräldrar i Sverige.
I förarbetet sades det att ju större anknytning till Sverige, desto allvarligare måste brottsligheten vara för att utvisning ska ske. I de fall där utlänningen vistas olovligen eller endast tillfälligt i Sverige eller om utlänningen i övrigt bedöms ha en obetydlig eller svag anknytning till Sverige, torde bedömningen i de flesta fall leda till att utvisning ska ske. Om utlänningen däremot har en något starkare koppling till Sverige, till exempel om utlänningen har ordnat boende och arbete samt bott i Sverige en tid, torde utvisning i regel kunna ske vid straffvärden om några månaders fängelse. När det är fråga om straffvärden som överstiger några månaders fängelse torde utvisning kunna ske, oberoende av återfallsrisken och trots att utlänningen har en starkare anknytning till Sverige.
När utlänningen har en mycket stark anknytning till Sverige, till exempel genom att utlänningen har barn i landet eller att vistelsetiden i landet har varit lång, kan utvisning i regel ske när utlänningen döms för till exempel grov misshandel eller grovt narkotikabrott. Om utlänningen däremot har en synnerligen stark anknytning till Sverige och till exempel är ensam vårdnadshavare till minderåriga barn eller om utlänningen kom till Sverige i barndomen eller föddes i Sverige, krävs det mycket starka skäl för att en utvisning ska få ske. En utvisning ska i sådana fall endast ske vid mycket allvarlig brottslighet.
När beslutar domstolen om återreseförbud?
När någon utvisas enligt ovan bestämmelser i utlänningslagen ska också ett återreseförbud beslutas om. Detta framgår av 8 a kap. 10 och 11 §§ utlänningslagen. Detta återreseförbud kan vara under viss tid eller utan tidsbegränsning.
I lagtexten framgår följande: ”Återreseförbudets längd ska bestämmas med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde. Om detta motsvarar fängelse i mindre än sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till fem år. Motsvarar det fängelse i sex månader eller mer men inte ett år och sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till tio år. Vid högre straffvärden ska återreseförbudet normalt inte tidsbegränsas.
Som skäl för att besluta om ett längre återreseförbud än som anges i första stycket får domstolen beakta brottslighetens karaktär och risken för att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Som skäl för att besluta om ett kortare återreseförbud får domstolen ta hänsyn till utlänningens anknytning till Sverige och andra särskilda omständigheter som är hänförliga till honom eller henne.”
Lagtexten är ganska tydlig avseende återreseförbud – straffvärdet utgör utgångspunkten för återreseförbudets längd. Av andra stycket framgår dock att återreseförbudets längd får bestämmas på annat sätt än som följer av brottslighetens straffvärde om det finns skäl för det. Domstolen kan alltså beakta brottslighetens karaktär och risken för återfall i brott som skäl för att besluta om ett längre återreseförbud. Utlänningens anknytning till Sverige och andra särskilda omständigheter som är hänförliga till honom eller henne kan vara skäl till att besluta om ett kortare återreseförbud.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss uppdrag både som offentlig och privat försvarare samt som målsägandebiträde.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
