Det korta svaret är att sexuella handlingar med ett barn under 15 år som huvudregel är straffbara, även om barnet deltar frivilligt. I vissa situationer kan det dock finnas skäl att bedöma gärningen som mindre allvarlig.
Den centrala frågan är då om gärningen ska rubriceras som våldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn. Brottsrubriceringen har betydelse för straffet. Gränsen mellan brotten är emellertid inte alltid självklar. Högsta domstolen (HD) har nu meddelat prövningstillstånd i ett mål som aktualiserar just denna fråga (mål B 8229-26).
Våldtäkt mot barn
Enligt 6 kap. 4 § brottsbalken döms den som med ett barn under femton år genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag, eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, för våldtäkt mot barn.
Utgångspunkten för regleringen är att barn under 15 år har ett behov av ett absolut skydd mot alla sexuella handlingar och att det alltid är en kränkning av barnet att utsätta det för sådana handlingar. Ett påtvingat samlag ska alltid bedömas som våldtäkt.
Om brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre grovt kan gärningen i stället rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 5 § brottsbalken. Det är alltså fråga om ett undantag från huvudregeln.
Det finns även en särskild bestämmelse om ansvarsfrihet. Enligt 6 kap. 14 § brottsbalken ska en person inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.
När kan en gärning bedömas som sexuellt utnyttjande av barn?
I förarbetena till sexualbrottslagstiftningen har det betonats att bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn ska tillämpas restriktivt. Som typexempel på när bestämmelsen kan tillämpas har nämnts fall där två personer, varav den ena är strax under 15 år, frivilligt har samlag med varandra (se prop. 2004/05:45 s. 144).
Högsta domstolen har emellertid i NJA 2006 s. 79 I tillämpat bestämmelsen även i ett fall där målsäganden var 13 år och 10 månader gammal och den tilltalade 25 år. Målsäganden hade således fortfarande en förhållandevis lång tid kvar till åldern för sexuellt självbestämmande. HD beaktade bland annat att samlagen hade varit helt frivilliga, att parterna varit kära i varandra och att den sexuella samvaron planerats av dem båda i samråd. Det hade inte heller framkommit något om målsägandens mognad eller omständigheterna i övrigt som gav anledning att ifrågasätta frivilligheten. Gärningarna kunde därför inte betraktas vara av så allvarligt slag att det skulle falla under bestämmelsen om våldtäkt mot barn och bestraffas med minst två års fängelse.
Av rättsfallet NJA 2012 s. 564 framgår samtidigt att om ett barn inte är mer än tolv år gammalt finns normalt inte något egentligt utrymme för att betrakta en våldtäktsgärning som mindre allvarlig. Att genomföra en sexuell handling med någon som är 12 år eller yngre kan därav i regel inte rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn.
I NJA 2015 s. 948 uttalade HD att helt frivilliga och ömsesidiga sexuella handlingar normalt kan bedömas som sexuellt utnyttjande av barn, under förutsättning att målsäganden är sexuellt mogen och nära åldern för sexuellt självbestämmande. I det målet var målsäganden närmare 14 år och 6 månader och den tilltalade 19 år. Den tilltalade fungerade dock själv på en mycket låg nivå, motsvarande tio till tolv års ålder, men detta kom inte att förändra bedömningen av brottets rubricering. Gärningen bedömdes som sexuellt utnyttjande av barn.
HD prövar rubriceringsfrågan när den underårige varit i en kärleksrelation
HD har nu meddelat prövningstillstånd i ett mål där frågan är hur gärningar som hovrätten rubricerat som våldtäkt mot barn ska rubriceras.
Målet gäller en man som var 18 år och en flicka som var 13 år. Under andra halvan av 2025 hade de en kärleksrelation där de hade tät kontakt, umgicks mycket och som enligt dem båda präglades av samtycke och ömsesidighet. Under relationen hade de sex vid åtminstone fem tillfällen, vilka 18-åringen även dokumenterade med flickans telefon.
För detta åtalades mannen för sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn och barnpornografibrott.
Tingsrätten dömde mannen för bland annat sexuellt utnyttjande av barn. Tingsrätten fann att den aktuella relationen hade präglats av ömsesidighet, att flickan hade kunnat resonera kring relation och åldersskillnad i förhöret, att hon inte för sin ålder gav ett omoget intryck, och att gärningarna därmed skulle bedömas som mindre grova. Den tilltalade var dessutom många år yngre än den 25-årige man som dömdes för sexuellt utnyttjande av barn i NJA 2006 s. 79 I. Påföljden bestämdes till fängelse i två år och sex månader.
Hovrätten gjorde en annan bedömning och rubricerade gärningarna som fem fall av våldtäkt mot barn. Straffet skärptes till fängelse i fem år och sex månader. Vid en genomgång av hovrättspraxis efter HD:s avgöranden konstaterade hovrätten att bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn hade tillämpats restriktivt. Enligt hovrätten hade flickan haft långt kvar till åldern för sexuellt självbestämmande, kunde inte sägas ha varit mer sexuellt mogen än andra 13-åriga flickor, och åldersskillnaden hade varit betydande. Hovrätten ansåg även att det var försvårande att mannen hade filmat samlagen.
Det är denna gränsdragning som HD nu ska pröva. Domstolen ska ta ställning till hur gärningarna ska rubriceras utifrån de omständigheter som hovrätten funnit utredda.
Vad kan HD:s avgörande innebära?
Målet illustrerar att gränsen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn kan vara svår att dra, även när det rör sig om en relation som båda parter beskriver som frivillig och ömsesidig.
Frivillighet, ömsesidighet, barnets mognad samt närheten till åldern för sexuellt självbestämmande är omständigheter som kan få betydelse. Bedömningen måste dock alltid göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Det ska bli intressant att se om HD genom sitt avgörande ger ytterligare vägledning om hur dessa omständigheter ska värderas och hur stort utrymmet är för att bedöma sexuella handlingar med barn under 15 år som mindre grova.
Vår bedömning är att det finns skäl att vara försiktig med att förvänta sig en mer generös tillämpning av bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn. Med hänsyn till det restriktiva synsätt som har utvecklats i praxis och den betydande åldersskillnaden – fem år får anses vara mycket i så unga år – framstår det inte som självklart att HD kommer att göra en annan bedömning än hovrätten. Samtidigt är det just den frågan som gör målet intressant – vilken betydelse ska frivillighet och ömsesidighet tillmätas när ett barn som är 13 år deltar i en sexuell relation med en 18-åring som barnet är kär i?
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss uppdrag både som offentlig och privat försvarare samt som målsägandebiträde.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
