Låt oss säga att du blivit bestulen på din cykel. När du sedan går ned på stan några dagar senare ser du din cykel stående i en gränd. Att ta tillbaka din cykel kan då rimligen vara den första tanken du får. Men riktigt så enkelt är det tyvärr inte. I svensk lagstiftning har vi nämligen två brott som heter ”egenmäktigt förfarande” och ”självtäkt”. Brotten återfinns i 8 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken och kommer att redogöras för nedan.
Självtäkt och egenmäktigt förfarande
Brotten återfinns, som ovan nämnts, i 8 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken och lyder enligt följande:
”Den som, i annat fall än som anges i detta kapitel, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något.
Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.”
”Den som vidtar någon sådan åtgärd som avses i 8 § för att själv ta sig rätt döms för självtäkt till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Egenmäktigt förfarande
Av lagtexten i bestämmelsen om egenmäktigt förfarande framgår att den är subsidiär i förhållande till bestämmelserna om till exempel stöld och rån. Det betyder att om rekvisiten är uppfyllda för någon av dessa bestämmelser är det i stället för det brottet du blir dömd, och inte för egenmäktigt förfarande. Det ska även tilläggas att den största skillnaden mellan egenmäktigt förfarande och stöld är att personen som tillgriper något måste ha uppsåt att tillägna sig det tillgripna objektet för att dömas för stöld. Personen måste alltså ta objektet med avsikten att behålla det. Detta är något som inte krävs för att dömas för egenmäktigt förfarande.
Olovligt tillgrepp har dock en snarlik innebörd som brottet stöld. Olovligt tillgrepp avser, i fråga om egenmäktigt förfarande, att en person försätter sig i besittning av ett objekt som personen inte har i sin besittning, eller att personen försätter sig i besittning av ett objekt, som personen sambesitter och att därigenom minst en annan sambesittare utesluts från sin besittning.
Det kan sägas att egenmäktigt förfarande kan begås genom tre typer av gärningar: att tillgripa något, att på annat sätt rubba någon annans besittning och att med våld eller hot om våld hindra någon annan i utövning av rätt att kvarhålla eller ta något.
Olovligt tillgrepp
Olovligt tillgrepp omfattar den som ”olovligen tager och brukar eller på annat sätt tillgriper något”. Det objekt som tillgrips måste inte tillhöra någon annan. Någon som äger ett objekt kan alltså göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande. Detta förutsätter att personen olovligen tar objektet i sin besittning och att brottet självtäkt i 8 kap. 9 § brottsbalken inte är tillämpligt.
Bestämmelsen ska skydda en persons besittning av ett objekt och detta är oavsett om personen har en äganderätt, nyttjanderätt eller ingen rätt alls över objektet. Det är till och med straffbart att frånta en tjuv det stulna. I lagtexten står det ”olovligen tager och brukar”, det finns dock inget krav på att objektet måste brukas, det förtydligas genom att det i bestämmelsen även framgår ”eller på annat sätt tillgriper något”. Det framhålls dock att ett vårdslöst brukande kan ses som en försvårande omständighet.
Annan olovlig besittningsrubbning
Detta fall omfattar situationer där någon utan tillgrepp rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. I lagtexten ges exemplet att en person olovligen bryter upp ett lås. Den som bryter ett lås med uppsåt att stjäla straffas för försök till stöld om uppsåtet gått ut på att omedelbart föröva stölden. Om brytandet av låset endast är en förberedelse till en framtida stöld eller om det är i annat syfte än att stjäla, ska personen i stället dömas för egenmäktigt förfarande. Att bryta sig in i en bil, båt eller kassaskrin är exempel på brytande av lås. På samma sätt kan man dömas vid det omvända, anbringande av lås, alltså om någon till exempel låser fast en cykel vid ett cykelställ. En besittningsrubbning föreligger så snart gärningen medför avsevärd svårighet för besittaren att disponera objektet på samma sätt som tidigare. Ett annat exempel på egenmäktigt förfarande vid olovlig besittningsrubbning är att sätta sig och sova i någon annans bil.
Olovlig besittningsrubbning ska dock inte betraktas vid varje olovlig rubbning av ett objekt som är i någon annans besittning. Att ta ett objekt för att se på det och med avsikt att genast lägga tillbaka bör inte beaktas som egenmäktigt förfarande. Att ta ett objekt med avsikt att flytta det är dock något som föranlett meningsskiljaktigheter i praxis, särskilt avseende att flytta på en bil. Att enbart flytta en bil eller en cykel behöver inte innebära en besittningsrubbning, om flytten inte innebär någon svårighet för besittaren att disponera bilen eller cykeln på samma sätt som tidigare. Dessutom är det inte säkert att flyttandet inneburit skada eller olägenhet.
Motvärn
Den tredje gärningstypen inom egenmäktigt förfarande handlar om när en person med våld eller hot om våld hindrar någon annan i utövandet av rätten att kvarhålla eller ta något. Brottet riktar sig alltså mot den personen som utövar en faktisk rätt att hålla kvar ett objekt i besittning eller ta ett objekt i besittning.
Det gäller fall där någon har rätt att kvarhålla eller ta något och gör motvärn mot utövandet av sådan rätt. Motvärnet måste dock ske med våld eller hot om våld. Det är tillräckligt att motvärnet består i att rycka eller försöka rycka till sig ett objekt från den som har rätt att kvarhålla eller ta det. Det bör dock inte bli aktuellt att döma en tjuv för både stöld och det motvärn som denne utövade vid gärningen. Om en tjuv sätter sig till motvärn med våld kan denne i stället dömas för rån.
Självtäkt
Brottet självtäkt förutsätter, till skillnad från egenmäktigt förfarande, att det olovliga tagandet avser något som finns i någon annans besittning. Det räcker alltså inte med att tagandet är olovligt. Brottet självtäkt är tänkt att föreligga i de fall där gärningsmannen har rätt att få det objekt som personen egenmäktigt tar i sin besittning. Om objektet däremot inte finns i någon annans besittning får personen ta objektet i sin egen besittning, eftersom ingen annan då har något besittningsskydd.
Gärningsmannen ska alltså ha en rätt att få besittning av objektet, men har inte rätt att verkställa besittningsövergången på egen hand. Det är inte tillräckligt att personen egentligen äger objektet eller har någon annan rätt till objektet.
Brottet självtäkt kan alltså vara för handen om en ägare olovligen återtar en handpant när skulden är betald, eller olovligen återtar ett uthyrt objekt när hyrestiden gått ut. Detta blir alltså även tillämpligt om en ägare eller besittare återtar ett objekt som olovligen tagits från denne och förutsättningarna för laga självtäkt inte är uppfyllda. Laga självtäkt handlar om när det är lagligt att återta egendom. Av förarbetet till bestämmelsen om laga självtäkt framgår att ett besittningsförhållande som någon rubbat utan rätt får ”å färsk gärning” återställas av den som fått sin besittning rubbad.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss uppdrag både som offentlig och privat försvarare samt som målsägandebiträde.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
