Allmänt
Den 2 juli 2025 infördes ett nytt brott i 17 kap. 3 § brottsbalken – förolämpning mot tjänsteman. Enligt paragrafen döms den som angriper en tjänsteman vid hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen, genom att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänstemannen, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet, för förolämpning mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vad är skillnaden mellan förolämpning och förolämpning mot tjänsteman?
Till skillnad från brottet förolämpning innebär brottet förolämpning mot tjänsteman ett brott mot dubbla skyddsintressen – både det enskilda och det allmänna. Förolämpning mot tjänsteman tillämpas om det finns ett visst samband med en tjänstemans myndighetsutövning och är alltså en kvalificerad form av det generella förolämpningsbrottet. Brottet förolämpning mot tjänsteman innebär ett förstärkt straffskydd eftersom förolämpningen riktas mot en tjänsteman i dennes myndighetsutövning eller görs för att påverka eller hämnas en sådan myndighetsutövning. Det finns ingen uttömmande beskrivning av vad som omfattas av begreppet myndighetsutövning, men typexempel för vad som anses utgöra myndighetsutövning är polisingripanden, kronofogdens exekutiva verksamhet, läkares beslut om tvångsvård och åklagares beslut att anhålla eller åtala någon.
Vilka ageranden omfattas av straffansvar?
Brottsbeskrivningen för förolämpning mot tjänsteman utgår ifrån bestämmelsen avseende brottet förolämpning i 5 kap. 3 § brottsbalken. Det nya brottet förolämpning mot tjänsteman utvidgar alltså inte vilka ageranden som anses utgöra brott utan tar sikte på samma ageranden som avses i 5 kap. 3 § brottsbalken. Det straffrättsliga ansvaret för förolämpning mot tjänsteman bedöms utifrån de faktiska förhållandena i det enskilda fallet och med hänsyn till den enskilda målsäganden. Alla uttalanden som syftar till att förarga eller reta upp någon omfattas inte av straffansvar, utan det krävs att det på ett mer personligt plan träffar den angripne. Smärre angrepp på självkänslan eller värdigheten som den enskilde rimligen ska kunna tåla omfattas alltså inte. Enstaka uttalanden i affekt som snarare ger uttryck för egen ilska eller exempelvis fysisk smärta utgör därför även fortsättningsvis inte brott (se prop. 2024/25:141 s. 65).
Det förutsätts en viss toleransnivå i tjänsteutövningen för att personer som blir föremål för ingripanden eller andra beslut ger uttryck för sina känslor på ett sätt som inte är helt genomtänkt (se prop. 2024/25:141 s. 65). Precis som vid bedömningen av förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken bör det för straffansvar typiskt sett förutsättas att det är fråga om opåkallade angrepp som träffar tjänstemannen på ett mer personligt plan, inte bara framstå som förargande och därmed olämpligt (jfr prop. 2016/17:222 s. 101). Bedömningen kan påverkas av situationen men också vad uttalandet rör (se prop. 2024/25:141 s. 65). Eftersom bestämmelsen fortfarande är så pass ny har dock ingen vägledande praxis tillkommit som klargör exakt vart gränsen går för vad som anses vara ett straffbart agerande och inte.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
