Allmänt om straffmätning
I 29 kap Brottsbalken (1962:700) (BrB) finns bestämmelser om straffmätning. Med straffmätning menas bestämning av straff i det enskilda fallet där hänsyn tas till hur allvarligt brottet är, gärningspersonens avsikt samt eventuellt förmildrande eller försvårande omständigheter. Påföljdseftergift innebär domstolsbeslut om att påföljd (det vill säga straff) inte ska utgå för ett brott trots en fällande dom.
Straff ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Straffskalan framgår som huvudregel av brottsbeskrivningen, till exempel gällande misshandel anges i 3 kap 5 § BrB att påföljden är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vid bedömningen av straffvärdet ska det beaktas vilken skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt den tilltalades avsikter och motiv. Om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person så ska det särskilt beaktas vid straffmätningen.
Det finns både försvårande och förmildrande omständigheter som kan påverka bedömningen av straffvärdet. I rättsfallet från Högsta domstolen (HD) som redogörs för nedan handlar det om en bedömning av förmildrande omständigheter varför dessa i det följande beskrivs på ett mer genomgående sätt än de försvårande omständigheterna vilka beskrivs mer översiktligt.
Försvårande och synnerligen försvårande omständigheter
I 29 kap 2 § anges försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet. Försvårande omständigheter och även synnerligen försvårande omständigheter ska ges genomslag vid straffvärdebedömningen endast när dessa inte i tillräcklig utsträckning beaktas genom rubriceringen av brottet, inklusive kvalificeringen av brottet till en viss grad.
Exempel på försvårande omständigheter är om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått, om den tilltalade visat stor hänsynslöshet, om den tilltalade utnyttjat någons skyddslösa ställning, om det finns hedersmotiv och om det handlar om organiserad brottslighet, med mera.
Synnerligen försvårande omständigheter anges i 29 kap 2 a § BrB. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2023 och ska tillämpas vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, utöver sådana försvårande omständigheter som anges i 2 §. Det ska beaktas om brottet inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Utöver det är det synnerligen försvårande om brottet begåtts genom användning av skjutvapen eller sprängämne på allmän plats samt om brottet haft bakgrund i eller varit ägnat att framkalla konflikt mellan grupper av personer i vilken sjukvapen eller sprängämne används.
Förmildrande omständigheter
I 29 kap 3 § BrB anges sådana omständigheter som kan innebära ett lindrigare straff. Dessa är:
- ”om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende,
- om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande,
- om den tilltalades handlande stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga,
- om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla, eller
- om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kap.
Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.”
’Billighetsskäl’ som kan ge lindrigare straff
I 29 kap 5 § BrB finns de så kallade ’billighetsskälen’, det vill säga omständigheter hänförliga till den tilltalades person eller hans eller hennes handlande efter brottet som verkar i mildrande riktning. En tillämpning medför att gärningsmannen får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar. Listan över dessa omständigheter är uttömmande och bestämmelsen ska tillämpas med försiktighet:
- ”om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada,
- om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,
- om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks,
- om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
- om den tilltalade frivilligt angett sig,
- om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning,
- om ett straff utmätt efter brottets straffvärde skulle framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet, eller
- om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.”
Ny praxis gällande inverkan av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)
I en helt ny dom från HD den 9 december 2025 i mål nr B 1462-25 tog domstolen ställning till huruvida en NPF-diagnos kunde påverka straffmätningen som en förmildrande omständighet. Med NPF-diagnos menas ADHD, Autismspektrumtillstånd (AST) och Tourettes syndrom.
Fallet handlar om en 15-årig elev som åtalades för att ha misshandlat sin lärare. Enligt gärningsbeskrivningen hade han utdelat upprepade knytnävsslag mot lärarens huvud och överkropp.
Vid händelsen gick eleven på en gymnasieskola specialiserad på elever med NPF-diagnoser då han hade flera sådana diagnoser. Tingsrätten fällde honom för misshandel och ett fall av ringa misshandel av en annan målsägande. Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i två månader och påföljden för den samlade brottsligheten bestämdes till 35 timmars ungdomstjänst. Tingsrätten ansåg inte att det fanns några förmildrande omständigheter men beaktade hans ringa ålder vid straffmätningen. Eleven dömdes även att betala kränkningsersättning med 10 000 kr.
I hovrätten åberopade eleven en utredning som genomförts av skolan där läraren ansågs ha utsatt honom för kränkande behandling enligt skollagen (2010:800). Hovrätten beaktade elevens olika diagnoser som ansågs kunna påverka hans förmåga att kontrollera sitt handlande, men fastställde ändå tingsrättens dom.
De vägledande frågorna för HD:s prövning
Frågorna som ansågs vara av vägledande betydelse för HD prövning var:
1. om det fanns förmildrande omständigheter som kunde inverka på gärningens straffvärde enligt 29 kap. 3 § brottsbalken och,
2. om det förelåg omständigheter som kunde påverka ett skadeståndsansvar enligt 2 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207) (SkL) gällande möjlighet att sätta ned skadestånd barn och ungdomar under 18 år.
Förmildrande omständigheter vid straffmätningen
HD fäste särskild vikt vid de förmildrande omständigheter som framgår av 29 kap. 3 § BrB första stycket punkt 1-3. Det vill säga 1. om gärningen föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende, 2. om den tilltalade till följd av en psykisk störning haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande och 3. om handlandet stått i samband med den tilltalades bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga.
Vidare påtalade HD att uppräkningen av förmildrande omständigheter i 29 kap 3 § BrB är exemplifierande vilket innebär att även andra faktorer än de som uttryckligen nämns kan beaktas. HD betonade att förmildrande omständigheter ska höra samman med gärningen och att ju tydligare det är att omständigheten kan kopplas till den tilltalades handlande desto större inverkan på straffvärdesbedömningen.
Om gärningen har ett samband med målsägandens eller någon annans uppenbart kränkande beteende ska det bedömas om en provokation kan ha inverkat på den tilltalades handlande. Sådan bedömning ska enligt HD ske utifrån vad som typiskt sett utgör ett klart kränkande beteende i ett sådant sammanhang som det varit fråga om i det enskilda fallet utifrån ett objektivt betraktelsesätt. De inblandades bakgrund och relation till varandra kan då ha betydelse. Den tilltalades reaktion mot vad han eller hon subjektivt uppfattar som en provokation kan framstå som mindre straffvärd om den sammanvägs med omständigheter som kan inverka enligt 29 kap. 3 § första stycket 2 eller 3, eller beror av den tilltalades ungdom. I 29 kap. 7 § finns bestämmelser om att åldern i vissa fall ska beaktas vid straffmätningen i fråga om ungdomar under 21 år. Detta även om det objektivt sett inte är att betrakta som en provokation.
HD uttalade även att det ska beaktas – som en förmildrande omständighet – att den tilltalade till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. HD påtalade att sådan funktionsnedsättning som i första hand avsetts i bestämmelsen är psykisk eller intellektuell utvecklingsstörning men att det både ligger i linje med lagtexten och syftet bakom 29 kap. 3 § BrB att hänsyn kan tas till förekomsten av en NPF – i den mån den inneburit en nedsatt förmåga hos den tilltalade att kontrollera sitt handlande.
HD tydliggjorde att oförmågan kontrollera sitt handlande kan få betydelse för straffvärdet – särskilt när den tilltalade inte är ensam om att ha tillskapat en situation som han eller hon har svårt att hantera på grund av sin funktionsnedsättning. Det tillades att bestämmelsen kan tillämpas i situationer när en psykisk störning påverkat gärningspersonens beteende på ett påtagligt sätt, även om det inte omedelbart går att hänföra denna påverkan till en bristande förmåga att kontrollera sitt handlande.
Skadeståndsfrågan
Gällande skadeståndet påtalade HD att en skälighetsbedömning avseende skadeståndet bör göras fristående från de kriminalpolitiska överväganden som ligger bakom reglerna om straffvärdebedömning och straffmätning i bland annat 29 kap. BrB. HD anförde att huvudregeln om att fullt skadestånd ska utgå inte ska undergrävas och att bestämmelserna i 2 kap. 4-5 §§ SkL om nedsättning av skadestånd på grund av ålder och psykisk störning därför bör tillämpas med återhållsamhet. HD uttalade att nedsättning av skadestånd främst kan behöva övervägas när skadeståndsbeloppet för ett barn blir mer betydande men att en reduktion av skadeståndet inte bör bli aktuellt om det skulle bli oskäligt för den skadelidande. Vidare betonade HD den särskilda regeln om vårdnadshavarnas solidariska skadeståndsansvar vid brottsliga gärningar enligt 3 kap. 5 § SkL och att detta kan vägas in i den sammantagna bedömningen avseende storleken på skadeståndet för ungdomen.
Bedömningen i det enskilda fallet som prövades av HD
I det aktuella fallet med den 15-åriga eleven och misshandeln av läraren ansåg HD att misshandeln föregicks av att eleven och läraren hamnade i en diskussion där läraren inledningsvis försökte övertyga eleven om att han borde följa med till en lektion i datorsalen. Diskussionen och tonläget kom att trappas upp och eleven gav uttryck för att han ville bli lämnad i fred, trots det fortsatte diskussionen med honom. Oaktat att skolans utredning landat i att läraren bedömdes ha kränkt eleven i skollagens mening hade det enligt HD inte förekommit sådant uppenbart kränkande beteende som avses i 29 kap. 3 § första punkten BrB.
HD beaktade att eleven hade flera NPF-diagnoser av betydelse för hans förmåga att hantera vissa situationer och han har mot sin vilja råkat hamna i en sådan situation. Hans nedsatta förmåga att kontrollera sitt handlande under diskussionen skulle enligt HD därför tillmätas betydelse vid straffvärdebedömningen. Straffvärdet skulle därför sänkas från två månader till en månad enligt HD:s bedömning.
Vidare bedömde HD att det faktum att elevens skolgång inte fungerade efter händelsen inte var en sådan omständighet av sådan tyngd att den kunde beaktas som ett billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § BrB. Däremot togs hänsyn till att den tilltalade endast var 15 år vid gärningstillfället.
Gällande val av påföljd ansåg HD att ungdomsvård med syfte att ge stöd åt 15-åringen i att kontrollera aggressivitet och impulser utan att hamna i konflikt ansågs vara ett tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens straffvärde och art.
I skadeståndsfrågan bedömde HD att lärarens agerande inte kunde jämföras med sådant medvetet risktagande på den skadelidandes sida som kan leda till nedsättning av skadeståndet. Inte heller ansågs det finnas skäl att på grund av elevens ålder reducera skadeståndet och HD bedömde i likhet med vad hovrätten kom fram till att eleven skulle betala skadestånd för kränkning med 10 000 kr till läraren.
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
