Bakgrund
Nedan följer en beskrivning av innebörden av godmanskap, förvaltarskap och de mindre ingripande åtgärderna framtidsfullmakt och anhörigbehörighet.
Godmanskap
Det kan finnas olika situationer när en god man får utses. Vanligast är godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB). Denna bestämmelse gäller när en enskild person till följd av grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande behöver hjälp med ekonomiska och personliga angelägenheter. Godmanskap anordnas numera som huvudregel av överförmyndaren men vid tvistighet av allmän domstol. Det krävs i regel att den enskilde har lämnat sitt samtycke. Även utan samtycke kan ett godmanskap anordnas, om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in.
Vid godmanskap behåller den enskilde sin rättshandlingsförmåga, utgångspunkten är alltså att han eller hon ska lämna sitt samtycke till rättshandlingar som den gode mannen utför. En god man ska också utses vid vissa intressekonflikter mellan den enskilde och hans eller hennes företrädare, exempelvis en förmyndare (förmyndare till barn är oftast föräldrar som har vårdnaden om barnet). I vissa situationer ska även god man utses om det handlar om att bevaka en bortavarande eller okänd persons rätt, till exempel om det vid ett dödsfall finns en arvinge som vistas på okänd ort. Det är överförmyndaren som utser en god man i dessa fall. Överförmyndaren ska även utse en god man för ett ensamkommande barn om barnet är utländsk medborgare eller statslös och om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe.
Förvaltarskap
Ett förvaltarskap kan beskrivas som ett slags utvidgat godmanskap och bestämmelsen om anordnande av förvaltarskap finns i 11 kap. 7 § FB. Förvaltarskap får anordnas av domstol för en person som uppfyller kraven för att få en god man, men som dessutom är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat mindre ingripande sätt får förvaltarskap inte anordnas.
Till skillnad från godmanskap kräver ett förvaltarskap inte samtycke från den enskilde och får anordnas med tvång. Förvaltaren har inom ramen för sitt uppdrag ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder honom eller henne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har en förvaltare förlorar alltså sin rättshandlingsförmåga på de områden som förvaltarskapet avser. Den som har en förvaltare – huvudmannen – får dock som huvudregel ingå anställningsavtal och förfoga över sin lön. Endast om det föreligger särskilda skäl genom att den enskilde skulle lida skada av att ha egen rådighet får den rätten inskränkas.
Vidare är förvaltare och gode män inte behöriga att företräda huvudmannen vid vissa frågor av utpräglad personlig karaktär, som att exempelvis ingå äktenskap, bekräfta faderskap eller upprätta testamente. Den som har en förvaltare förlorar inte heller sin rösträtt, något som tidigare var möjligt genom omyndigförklaring genom ej längre gällande lagstiftning.
Framtidsfullmakt
Institutet framtidsfullmakt infördes år 2017 och är avsett att vara ett komplement till ordinära fullmakter och ett alternativ till godmanskap och förvaltarskap. Bestämmelser om framtidsfullmakt finns i lagen (2017:310) om framtidsfullmakter.
En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon (framtidsfullmaktsgivaren) ger åt en fysisk person (framtidsfullmaktshavaren) att företräda fullmaktsgivaren för det fall att fullmaktsgivaren vid en framtida tidpunkt varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att hantera de angelägenheter som fullmakten avser på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande. En framtidsfullmakt får omfatta personliga och ekonomiska angelägenheter och fullmaktshavaren har att bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten omfattar.
Framtidsfullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska skriva under handlingen med två vittnen närvarande samtidigt, alternativt intyga att han eller hon har skrivit under handlingen. Vittnena måste skriva under handlingen. Det är fullmaktshavaren som bedömer om framtidsfullmakten har trätt i kraft men det kan även bestämmas i fullmakten att ikraftträdandet ska prövas av domstol. Fullmaktshavaren kan även begära en sådan prövning av domstol.
Anhörigbehörighet
Anhörigbehörighet infördes samma år som framtidsfullmakt, år 2017. Bestämmelser om anhörigbehörighet finns i 17 kap. FB.
Anhörigbehörighet inträder om det är uppenbart att en enskild som är över 18 år på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter. En anhörig är då behörig att för den enskilde utföra ordinära rättshandlingar med anknytning till den dagliga livsföringen. Det kan avse betalning av löpande utgifter som utgör en förutsättning för att den enskilde ska kunna upprätthålla sin levnadsnivå och sina levnadsförhållanden. Även mera sporadiska eller engångsbetonade utgifter med anknytning till den dagliga livsföringen samt ansökningar om förmåner och bistånd.
Det är den anhörige som avgör om behörigheten gäller och behörigheten inträder alltså utan fullmakt och utan beslut från överförmyndare eller domstol. Anhörigbehörighet gäller i tur och ordning för make eller sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och syskonbarn. Finns det till exempel två barn till en förälder som har hjälpbehov är de bägge behöriga att hjälpa föräldern, de måste dock vara överens för att anhörigbehörigheten ska kunna användas. Jämbördiga anhöriga kan lämna varandra fullmakt.
En ny lagstiftning
Den 1 juli 2026 trädde en ny lagstiftning i kraft som innefattar vissa förändringar och nya bestämmelser beträffande gode män och förvaltare. Lagändringen har tillkommit genom regeringens proposition 2025/26:92 ”Ett ställföreträdarskap att lita på”.
I propositionen framhålls att människor med behov av ställföreträdare i form av god man eller förvaltare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som behövs och att detta förutsätter ett rättssäkert och modernt regelverk där den enskilde sätts i fokus. De lagändringar som skett med anledning av propositionen har skett i syfte att stärka den enskildes ställning, höja ställföreträdarverksamhetens kvalitet och skapa bättre möjligheter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare. Bland annat innebär lagändringarna att ramarna för ställföreträdarens uppdrag blir tydligare med ett ökat hänsynstagande till den enskildes vilja och ett ökat fokus på den enskildes välbefinnande.
Tidigare angavs i 11 kap 4 och 7 §§ FB att godmanskap och förvaltarskap skulle anordnas om den enskilde behövde hjälp med att ”bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person”. Efter lagändringen anges nu istället att hjälpen ska avse ”ekonomiska eller personliga angelägenheter”. Anledningen till ändringen är att tidigare uttryck och skrivelse medförde oklarheter kring vad en ställföreträdare får eller inte får göra inom ramen för sin behörighet. Enligt utredningen är det ofta uppdraget ”att sörja för person” som är svårt att förstå då det kan uppfattas som mer långtgående än vad som är avsett. Det finns en utbredd, men felaktig, uppfattning att ställföreträdaren ska ta en direkt del i den dagliga omsorgen om huvudmannen. I utredningen anfördes även att de bägge andra uttrycken, ”bevaka rätt” och ”förvalta egendom” framstår som problematiska. Uttrycket förvalta egendom kritiserades för att det språkligt inte täcker alla uppgifter som kan bli aktuella på det ekonomiska planet, exempelvis att ingå avtal, ansöka om bidrag eller förhandla om en avbetalningsplan. Bevaka rätt ansågs vara uttryck för något som främst är ett inslag i de två andra delarna. Det bedömdes därför finnas ett behov av att ge en tydligare beskrivning av uppdraget som även skulle vara till fördel för både huvudmannen och ställföreträdaren, men också för anhöriga, boendepersonal, socialnämnder och andra som kommer i kontakt med gode män och förvaltare. Lagstiftaren ansåg att det fanns god anledning att använd sig av samma uttryck som i lagen om framtidsfullmakter – ”ekonomiska eller personliga angelägenheter”.
Det tydliggörs nu även i 11 kap 4 § FB att ett godmanskap inte ska anordnas om den enskilde kan antas få sitt hjälpbehov tillgodosett på ett mindre ingripande sätt (till exempel genom framtidsfullmakt, vanlig fullmakt till en närstående eller anhörigbehörighet). Bedömningen av om det finns ett behov av att anordna godmanskap för en person ska alltid göras med utgångspunkt i vad som är bäst för den enskilde. Enligt utredningen som framgår i propositionen anordnas inte sällan godmanskap trots att den enskildes hjälpbehov skulle kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Förutom att detta innebär ett onödigt ingrepp i den enskildes självbestämmande kan det också medföra att det blir svårare att rekrytera gode män till de personer som verkligen behöver en sådan ställföreträdare. Det är enligt utredningen också relativt vanligt att den enskildes behov av en god man inte ifrågasätts när det är han eller hon själv som har begärt att få en sådan ställföreträdare, eller om han eller hon har samtyckt till godmanskapet. Av den anledningen fanns det enligt regeringen ett behov av att i lagen tydliggöra att godmanskap inte ska anordnas om den enskilde kan få hjälp genom mindre ingripande åtgärder. Det framgår nu även tydligare att ett godmanskap ska begränsas utifrån den enskildes behov.
Det har införts en ny bestämmelse i 11 kap. 4 a § FB innebärande att överförmyndaren ges beslutanderätt i alla godmanskapsärenden som inte är tvistiga. Bara om den enskilde, hans eller hennes förmyndare, make eller sambo eller närmaste släktingar eller en framtidsfullmaktshavare motsätter sig att ett godmanskap anordnas ska överförmyndaren överlämna ärendet till domstolen för prövning. Detsamma gäller om överförmyndaren bedömer att ett godmanskap inte bör anordnas. Domstolen prövar frågor om anordnande av förvaltarskap. Om det inom ramen för en sådan process kommer upp en fråga om att till viss del anordna godmanskap är domstolen behörig att pröva frågan.
I 12 kap. 3 § FB har det tydliggjorts att förmyndare, gode män och förvaltare ska beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Även om godmanskap bygger på samtycke förekommer det enligt utredningen i propositionen att en ställföreträdare inte tar tillräcklig hänsyn till huvudmannens inställning eller anstränger sig för att ta reda på vad huvudmannen vill, genom till exempel dennes anhöriga. Därför ansågs det finnas ett behov av att tydliggöra detta krav på ställföreträdare.
Vidare har det tydliggjorts i 12 kap 4 § FB att den enskildes medel (pengar) ska användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning samt nytta och välbefinnande i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska placeras tryggt så att de ger skälig avkastning.
Överförmyndarens roll
Överförmyndaren har en central roll och har tillsammans med domstolen ett ansvar för den lämplighetsbedömning som ska göras avseende gode män och förvaltare enligt 11 kap 12 § FB.
Vidare finns bestämmelser om överförmyndare och överförmyndarnämnder i 19 kap FB. Överförmyndaren är en kommunal myndighet och det ska finnas en överförmyndare i varje kommun. Kommunen får besluta att det i stället för en överförmyndare ska finnas en överförmyndarnämnd. Två eller flera kommuner får också besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd. Tillsynen över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet utövas av de länsstyrelser som regeringen bestämt.
Det har i den nya lagstiftningen införts ökade tillsynskrav på överförmyndaren över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Vidare har det införts en ny paragraf, 16 kap 6 a § FB, gällande överförmyndarens anmälningsskyldighet till polis eller åklagare vid misstanke om att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått ett brott mot den enskilde som har samband med verksamheten och för vilket fängelse är föreskrivet.
Det har även införts konkreta bestämmelser i 19 kap. 18 a § FB som fastslår att överförmyndaren har en skyldighet att både lämna information till gode män och förvaltare om vad uppdraget kan tänkas innebära, samt informera den enskilde på ett för denne anpassat sätt om ställföreträdarskapet. Även krav på att överförmyndaren ska tillhandahålla en obligatorisk utbildning för ställföreträdare i 19 kap. 18 § FB.
I propositionen framgår även att ett nationellt ställföreträdarregister ska införas genom ny lagstiftning som ska träda i kraft 2028-01-01 och att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska ansvara för detta register samt tillsynsvägledning m.m. på ställföreträdarområdet.
Rättegångsbiträde eller god man som företräder den enskilde gällande anordnande av förvaltarskap
Ett rättegångsbiträde ska som huvudregel förordnas för den enskilde i ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, detta enligt 20 kap. 2 a § FB.
Om den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av handlingarna i ärendet, ska rätten förordna en god man att företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans eller hennes rätt, detta enligt 20 kap. 2 § FB.
Vid förordnande av god man eller rättegångsbiträde bör rätten utse en juridiskt kunnig och i övrigt lämplig person.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av ärenden rörande godmanskap och förvaltarskap och vi åtar oss uppdrag som rättegångsbiträde eller god man i ärenden rörande anordnande av förvaltarskap.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
