Vad är en sakskada?
Inom skadeståndsrätten finns det olika bestämmelser för olika skadetyper. Sakskada är en egen kategori där vägledning ofta hittas inom en omfattande rättspraxis. Sakskada är detsamma som egendomsskada och avser i första hand direkt tillfogad skada på fysiska föremål, både fast egendom och lösa saker. Även skador på djur betraktas enligt skadeståndsrätten som sakskada.
Förlust av föremål utgör en sakskada även om förlusten endast är tillfällig. Estetisk förändring räknas som en sakskada även om funktionen i egendomen finns kvar. Enligt vägledande rättspraxis kan resultatet av sammanfogandet av olika komponenter dessutom utgöra en sakskada om helheten blir defekt. Även fysisk förändring kan betraktas som en sakskada, till exempel oönskad betäckning av avelstik.
Gällande nedskräpning eller nedsmutsning så kan en viss omfattning utgöra sakskada, till exempel vid större läckage av drivmedel som kräver sanering- och skyddsåtgärder. Det har i rättspraxis även konstaterats att förlust av skönhetsvärde kan anses utgöra en sakskada, till exempel träd som fällts på en fastighet och som minskat fastighetens marknadsvärde. Däremot utgör inte affektionsvärde en sakskada. Med affektionsvärde menas personligt värde till föremål som i övrigt saknar ett ekonomiskt värde, till exempel fotografier, egenmålade tavlor eller andra minnessaker.
Andra skadetyper som inte utgör sakskada
Inom skadeståndsrätten finns även bestämmelser och utarbetad praxis avseende andra skadetyper som inte utgör sakskada. I vissa fall kan det bli fråga om svåra gränsdragningsfrågor mellan sakskada och andra skadetyper. Följande skadetyper utöver sakskada finns inom skadeståndsrätten:
- personskada (fysisk och psykisk skada på person),
- ren förmögenhetsskada (skada som saknar samband med person- eller sakskada, till exempel genom kontraktsbrott eller annan brottslig handling såsom bedrägeri),
Inom samtliga skadetyper talar man om ideell eller ekonomisk skada.
- Ideell skada kan inte värderas ekonomiskt utan avser kompensation eller upprättelse för ett lidande såsom kränkningsersättning, sveda och värk (fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur), lyte och men (t.ex. ärr eller andra rörelseinskränkningar) och förlust av fritid.
- Ekonomisk skada innebär skada som kan värderas ekonomiskt såsom skada till följd av bedrägeri eller felaktig rådgivning som medfört ökade kostnader eller vinstförluster.
När kan det bli aktuellt att kräva skadestånd för en sakskada?
Grunden för skadeståndsskyldighet för sakskada regleras i 2 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207) (SkL) där det anges: ”Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan.”
Det finns även vissa verksamheter/aktörer som har ett så kallat ”strikt ansvar” innebärande att skadeståndsskyldighet kan uppstå oberoende av vårdslöshet, till exempel för hundägare.
Inom tvistemål kan det vara fråga om sakskada beträffande till exempel husdjur, fastigheter eller företagsegendom.
I brottmål kan det vara fråga om sakskada till exempel gällande skadegörelse på fast och lös egendom eller skada/förlust av till exempel glasögon, klockor och kläder i samband med brottsliga angrepp på personer.
Vilken ersättning kan utges för en sakskada?
I 5 kap 7 § SkL anges grunden för rätt till ersättning vid sakskada. Det anges att ersättning för skada omfattar ersättning för
- sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
- annan kostnad till följd av skadan,
- inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.
Lagen är inte särskilt utförlig beträffande hur värderingen av en sakskada ska göras utan här hittas vägledning inom rättspraxis.
Inom skadeståndsrättslig värdering avseende totalskadad egendom ska samma värderingsprinciper användas som används inom försäkringsrätten enligt 6 kap 2 § försäkringsavtalslagen (2005:104). En etablerad princip som därför genomsyrar både försäkringsrätten och skadeståndsrätten är dagsvärdesprincipen. Dagsvärdesprincipen innebär att man vid värderingen ska utgå från återanskaffningspriset för ny likvärdig egendom och sedan göra åldersavdrag utifrån ålder och bruk.
Om ny likvärdig egendom inte går att återanskaffa, ska istället marknadsvärdet ersättas. Med marknadsvärde menas vad det skulle kosta att anskaffa likvärdig egendom på andrahandsmarknaden. Marknadsvärde kan bli aktuellt att tillämpa beträffande till exempel antikviteter, konstföremål och annan unik egendom. Det har uttalats att den metod som är mest förmånlig för den skadelidande bör ha företräde.
När det är fråga om partiell skada är huvudregeln att ersättning inte kan utgå för högre reparationskostnad än vad egendomen är värd (NJA 1971 s 126). Från huvudregeln finns möjlighet att göra avsteg under förutsättning att det kan anses rimligt att reparera föremålet och att kostnaden för reparationen håller sig inom rimliga gränser. Högsta domstolen har i NJA 2001 s. 65 I och II uttalat att sällskapsdjur inte är vilken egendom som helst varför veterinärvård som överstiger djurets ekonomiska värde kan anses skäligt att ersätta skadeståndsrättsligt. I NJA 2016 s. 945 har det även uttalats att det kan vara skäligt att ersätta reparation av egendom som påverkar en verksamhet eller rörelse även om reparationskostnaden överstiger värdet av den skadade egendomen.
Vi på ACTUS Advokatbyrå har erfarenhet av värderingsfrågor avseende sakskada inom både tvistemål och brottmål.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
