En förändrad spelmarknad och lagstiftning
Det har skett en del förändringar inom regelverket kring spel under de senaste åren. Tidigare fanns lotterilagen (1994:1000) samt kasinolagen (1999:355) som nu har ersatts av spellagen (2018:1138). Under lotterilagen fick spel endast tillhandahållas av statligt ägda eller kontrollerade bolag och ideella föreningar som tillhandhöll spel för allmännyttiga ändamål. Vissa kommersiella inslag var tillåtna i form av restaurangkasinon samt spel på penningautomater och värdeautomater på fartyg i internationell trafik. Annat spel såsom internetspel för konsumenter som erbjöds av utländska bolag var inte tillåtna.
Med spellagen infördes ett licenssystem innebärande att vissa spelformer som tidigare varit otillåtna, såsom kasinospel online, får användas inom den kommersiella spelmarknaden. Licenssystemet innebär att aktörer utan tillstånd kan stängas ute från spelmarknaden.
Spellagen fungerar som en slags ramlag som ger regeringen möjlighet att utfärda närmare föreskrifter. Regeringen har utsett Spelinspektionen till spelmyndighet enligt spellagen och Spelmyndigheten har utfärdat föreskrifter som gäller för spelmarknaden. Spelinspektionen utfärdar tillstånd till allt licensierat spel om pengar i Sverige, bedriver kontroll över spel- och lotteriverksamhet, utbildar och informerar om lagstiftning rörande spel och lotterier samt ansvarar för att informera regeringen om hur spelmarknaden utvecklas i Sverige och utomlands.
Bestämmelser för att motverka spelmissbruk
I 14 kap 1 § spellagen finns den så kallade ”omsorgsplikten” som gäller för en licenshavare av spel eller lotteri. Det innebär att licenshavaren ska säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn ska iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande. Motverkandet av överdrivet spelande ska ske genom regelbunden kontroll av spelbeteende och en licenshavare ska ha en handlingsplan som beskriver hur omsorgplikten ska genomföras.
Syftet med bestämmelsen gällande omsorgsplikten är att skydda vissa personer som till följd av spelberoende inte kan spela ansvarsfullt. Omsorgsplikten innebär en skyldighet för licenshavaren att på individnivå motverka överdrivet spelande. Med ”överdrivet spelande” finns ingen fast gräns utan frågan ska avgöras med hänsyn till spelarens uppsatta gränser för insättningar, förluster, inloggningstid och förändrat spelbeteende. Omsorgsplikten ställer krav på licenshavare för spel och lotterier att följa varje enskild spelares spelbeteende vilket innebär att licenshavaren ska ge återkoppling på spelarens spelbeteende och vid behov begränsa en spelares möjligheter att spela.
Spellagen innehåller även regler om begränsning av möjlighet att erbjuda bonuserbjudanden till spelare (14 kap 9 §) samt regler som självtester (14 kap 10 §) och självavstängning för spel (14 kap 11 §). Spellagen innehåller även bestämmelser om måttfull marknadsföring (15 kap 1 §) och förbud mot direktreklam till spelare som stängt av sig för spel (15 kap 2 §).
I Spelförordningen (2018:1475) finns kompletterande bestämmelser till spellagen. Till exempel finns bestämmelser om krav på licenshavarens rutiner för kontakter med spelare som har misstänkta spelproblem och om krav på kontakt med spelare som höjer en gräns eller anger en högre gräns än 10 000 kr per månad (11 kap 1 § och 11 kap 5 §).
Spelinspektionen och förvaltningsdomstolar kan fatta beslut om återkallelse av tillstånd och licenser samt beslut om åtgärder, varningar och sanktionsavgifter mot spelbolag som inte uppfyller kraven som ställs i spellagen och spelförordningen.
Vad gäller om spelbolaget brister i omsorgsplikten?
Den 1 juli 2025 kom ett nytt avgörande från Högsta domstolen i mål nr T 607-24 som behandlade frågan om ansvaret för ett spelbolag gentemot en konsument som till följd av uttalad spelberoendeproblematik hade spelat bort stora summor pengar. Högsta domstolen bedömde i det aktuella fallet att avtalet om spel var ogiltigt och skulle gå åter (det vill säga pengarna som spelaren hade förlorat på spelet skulle betalas tillbaka). Anledningen till denna bedömning var att spelbolaget hade riktat påträngande marknadsföring direkt mot spelaren trots att spelbolaget hade vetskap om att spelaren led av allvarliga spelproblem. Högsta domstolen ansåg emellertid inte att den enskilde spelaren hade styrkt rätten till skadestånd för psykiskt lidande som spelaren ansåg att spelandet hade orsakat honom.
Det ska framhållas att de rättshandlingar som var aktuella för prövning i målet gällde den tidigare lagstiftningen innan spellagen trädde i kraft. Detta innebar att spelet som hade tillhandahållits av spelbolaget vid tiden för spelandet var otillåtet på marknaden. Högsta domstolen betonade samtidigt den omsorgsplikt som alltjämt gäller för spelbolagen genom nuvarande lagstiftning.
Ogiltiga avtal
Målet i Högsta domstolen innefattar en tolkning av lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (den så kallade ”avtalslagen”). I 3 kap 33 § avtalslagen finns en bestämmelse som stadgar att en rättshandling inte får göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap. Syftet med bestämmelsen är att ogiltigförklara avtal som tillkommit under ohederliga eller annars otillbörliga förhållanden och kan användas när en avtalspart på grund av sjukdom, berusning eller andra orsaker inte kunnat bedöma ett avtals innebörd eller verkningar på ett klart sätt. Det krävs att mottagaren av rättshandlingen (den andra avtalsparten) haft vetskap om de omständigheter som gör att det skulle strida mot tro och heder att åberopa dem.
Högsta domstolen uttalade att företag som använder digitala lösningar för att på ett automatiserat sätt samla in och bearbeta stora mängder information om och från kunder måste anses ha sådan vetskap som krävs om kundens beteende i enlighet med 3 kap 33 § avtalslagen.
Spelbolaget i det aktuella målet ansågs därmed ha haft vetskap om den enskilde spelarens spelberoendeproblematik utifrån den information och den data spelbolaget hade om spelarens beteende och agerande. Högsta domstolen ansåg att de olika signaler som fanns på att den enskilde hade tappat kontrollen över sitt spel framgick av den insamlade datan även om den enskilde spelaren inte hade gett direkta uppgifter om spelandets konsekvenser eller om dennes spelberoendediagnos. Högsta domstolen bedömde att riskbeteendet framgick genom det anmärkningsvärda stora belopp som spelaren hade spelat för, frekvensen av spel per dag och den ökning som skett över tid gällande spelsummor. Även det faktum att spelaren flera gånger per dag satte in pengar på sitt spelkonto och därigenom försökte vinna tillbaka förluster ansågs utgöra ett riskbeteende som spelbolaget ansågs ha vetskap om.
Med hänsyn till att spelet inte var allmänt accepterat i Sverige vid tiden för spelandet och det varit fråga om en otillbörlig marknadsföring med användande av ett otillåtet bonussystem – tillsammans med spelbolagets vetskap om spelarens riskbeteende – ansåg alltså Högsta domstolen att spelaren hade rätt att få sina förlorade pengar tillbaka.
Det ska framhållas att det numera är möjligt för spelbolag att få licens för den typen av kommersiellt datorsimulerat automatspel som det då var fråga om men att spelen idag styrs av regler om spelansvar där till exempel möjligheten att erbjuda bonus är starkt begränsad.
Nytt lagförslag för att ytterligare motverka spelmissbruk
Idag finns en bestämmelse i 14 kap 8 § spellagen som säger att det, med vissa begränsande undantag för särskilda lotterier, inte är tillåtet för en licenshavare eller spelombud att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spelet.
Nu vill lagstiftaren ge konsumenter ett utökat skydd mot överskuldsättning och andra ekonomiska svårigheter genom att motverka spel på kredit.
Regeringen föreslår därför en mer heltäckande reglering om spel på kredit i den nya propositionen ”Ett nytt förbud mot spel på kredit” Prop. 2025/26:11. I propositionen föreslås att licenshavare och spelombud inte ska få tillåta eller medverka till att spel finansieras med krediter vilket innebär att dagens kreditförbud utvidgas så att licenshavare och spelombud inte får:
- möjliggöra för spelare att ingå kreditavtal med andra aktörer vid spelköpet, exempelvis genom att länka till kreditgivare i anslutning till onlinespel.
- godta spelinsatser om de känner till att spelaren finansierar insatsen, eller sitt spelande generellt, med kredit.
- acceptera betalning med kreditkort om det vid köptillfället direkt går att avgöra att det rör sig om sådan betalning.
Vidare föreslås i propositionen att licenshavare och spelombud ska använda tydlig information för att motverka spel på kredit. Lagändringarna i propositionen föreslås träda i kraft den 1 april 2026.
Vi på ACTUS Advokatbyrå har erfarenhet av tvistemål gällande fordringar och avtal.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
