Vad räknas som misshandel?
Definitionen av brottet misshandel finns i 3 kap. 5 § Brottsbalken (1962:700) (BrB). Där anges:
”Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”
- Med kroppsskada avses sår, svullnader, benbrott, ledskador och funktionsrubbningar av skilda slag såsom förlamningar eller skador på syn eller hörsel. Även annat kan omfattas av begreppet skada, till exempel att raka håret av en person.
- Sjukdom inbegriper också psykisk sjukdom och psykisk invaliditet. Psykiskt lidande som medför en medicinskt påvisbar effekt, t.ex. en psykisk chock, kan utgöra misshandel.
- Med smärta avses ett fysiskt lidande som inte är alltför obetydligt. Mindre kroppsligt obehag, t.ex. genom störande ljud, utgör inte misshandel. För att misshandel ska anses föreligga, trots att kroppsskada eller sjukdom inte har förorsakats, krävs alltså att den kroppsliga störningen inte har varit alltför lindrig eller hastigt övergående.
- Kroppsförnärmelser som inte innefattar en kroppsskada, sjukdom eller smärta, såsom att knuffa någon i ett dike eller hälla en hink vatten över någon, bedöms oftast inte som misshandel. Det kan dock utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB. Att skrämma någon för att framkalla psykisk effekt anses inte heller vara misshandel men vissa former av förolämpning, såsom att spotta på någon, kan innebära en kroppsförnärmelse och således utgöra misshandel. Om kroppsförnärmelsen är helt oväsentlig ska gärningen som huvudregel bedömas som ofredande eller förolämpning (5 kap. 3 § BrB).
- Att överföra venerisk smitta av sjukdom eller virus, till exempel hivsmitta, kan utgöra misshandel om smittan har överförts (annars försöksbrott eller framkallande av fara för annan). Den utveckling som skett inom medicinering och behandling av hivsmitta innebär dock att en person som bär smittan inte längre behöver vara en person som överför smittan till en annan person till exempel genom sexuellt umgänge. I NJA 2018 s 368 kom Högsta domstolen (HD) fram till att det inte förelåg någon konkret fara för överföring av hivsmitta vid oskyddade samlag när en person har haft en välinställd behandling (det vill säga inget aktivt virus i kroppen, medicinering åtföljs och behandlingen följs upp regelbundet). Åtal för framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § BrB ogillades därför.
- Med vanmakt avses fullständig brist på kroppslig kontroll. Till exempel medvetslöshet, sömn, hypnotiskt tillstånd och total berusning av alkohol eller narkotika. Med vanmakt jämförbara tillstånd avses till exempel fullständig eller partiell förlamning, bedövning av kroppen och ”bländning” med tårgas, peppar eller liknande.
- Gränsdragningen mellan misshandel av normalgraden och ringa misshandel ska göras genom en nyanserad bedömning. I NJA 2017 s 1129 bedömde HD att en pappas enstaka slag med ett skärp mot ett litet barn utgjorde ringa misshandel. Detta eftersom slagen gav upphov till lindrig och kortvarig smärta och för att det inte var visat att skärpets beskaffenhet eller dess användande innebar några risker för att slaget skulle få andra effekter än det fick. Utredningen gav inte heller stöd för att slaget utgjort ett led i en uppfostringsmetod som skulle kunna ge barnet mer långsiktiga skador.
Vad räknas som grov misshandel och synnerligen grov misshandel?
Grov misshandel och synnerligen grov misshandel återfinns i 3 kap. 6 §.
- Grov misshandel kan det vara fråga om när gärningen är livsfarlig, om det handlar om svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller att gärningspersonen annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Till exempel vid användande av livsfarliga tillhyggen, våld i särskilt integritetskränkande former, gemensamt våld mot en ensam person, våld som riktar sig mot den som är skyddslös och utdraget våld. I RH 2015:1 bedömde Hovrätten för Övre Norrland att det var fråga om grov misshandel när gärningspersonen hade tagit strupgrepp som orsakat medvetslöshet hos målsägande.
- Det kan bedömas som synnerligen grov misshandel om kroppsskadan är bestående, om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningspersonen har visat synnerlig hänsynslöshet. Till exempel om misshandeln orsakat bestående syn- eller hjärnskador, om det varit fråga om kraftig och långvarig smärta av tortyrliknande slag eller om det varit fråga om att flera personer allvarligt misshandlat en ensam person eller att en gärningsperson grovt misshandlat en person i särskilt utsatt position.
Ny praxis från Högsta domstolen – ”andningsnöden”
I HD:s avgörande den 30 december 2025 i mål nr B 4130-24 benämnt som ”andningsnöden” prövade HD om ett stryptag som orsakat andnöd och smärta utgjorde misshandel.
Enligt åtalet för misshandel hade den tilltalade mannen, inför hans barn och barnens mamma, tagit struptag på mammans nya sambo. Av tingsrättens och hovrättens domar framgår att den tilltalade mannen hade tagit ett struptag på målsäganden och tryckt upp honom mot en vägg. Struptaget, som varade i ca 10-15 sekunder, orsakade andnöd och medförde att målsäganden blev röd i ansiktet. Målsäganden lyckades slå sig fri från struptaget. Underrätterna dömde den tilltalade mannen för misshandel och barnfridsbrott. Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd och den prejudicerade frågan i målet var om en gärning bestående i ett struptag som orsakat andnöd ska anses utgöra misshandel.
HD konstaterade att smärta i enlighet med misshandelsbestämmelsen är ett fysiskt lidande som inte är alltför obetydligt. Tillfogande av ett mindre kroppsligt obehag utgör inte misshandel. HD hänvisade till avgörandet ”Sparken på benet” NJA 2015 s. 668, och konstaterade att det – i avsaknad av kroppsskada eller sjukdom – inte kan vara fråga om misshandel om den kroppsliga störningen varit alltför lindrig eller hastigt övergående.
Vidare konstaterade HD att strypvåld är förenat med stora risker vilket ofta leder till skador, ibland av allvarligt slag. HD anförde att andnöd till följd av strypvåld typiskt sett förenat med ett betydande kroppsligt obehag även om inte några skador uppkommer och då själva struptaget inte heller gör ont på halsen. Sådan andnöd anses enligt HD regelmässigt utgöra ett fysiskt lidande som medför att rekvisitet smärta i misshandelsbestämmelsen är uppfyllt.
HD betonade dock att saken måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Om det har varit fråga om ett mindre kroppsligt obehag som inte utgör smärta kan det inte bli fråga om ansvar för misshandel. I sådana fall kan det i stället röra sig om något annat brott, främst ofredande. Slutligen anförde HD att det oftast inte kan vara fråga om ringa misshandel när det handlar om en gärning som föranlett andnöd eftersom andnöd typiskt sett innebär betydande obehag.
I det aktuella fallet konstaterade HD att gärningen med marginal översteg gränsen för vad som ska bedömas som misshandel av normalgraden.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och vi åtar oss uppdrag både som målsägandebiträde och offentlig försvarare.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
