I den svenska lagstiftningen har vi en lag som heter lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, även benämnd LVU. Detta är en tvångslagstiftning och handlar om när barn ska beredas vård genom tvång. Det handlar främst om tillfällen där socialnämnden och domstolen anser att ett barn är i behov av vård och att vårdnadshavarna inte samtycker till detta. Domstolen kan då besluta att barnet ändå ska genomgå vård med stöd av denna lag. Det kan beslutas om att vården ska ske samtidigt som den unge vistas i sitt eget hem, men vården brukar främst ske utanför hemmet. Vården ska dock alltid inledas utanför den unges hem.
I lagen framgår det att insatser inom socialtjänsten för barn och unga främst ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt LVU om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 §§ i LVU föreligger och när det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge fyllt 15 år, av honom eller henne själv.
När ska vård beslutas om enligt 2 § LVU?
Som ovan stadgat är det 2 och 3 §§ i LVU som uppger när vård ska beslutas enligt LVU, samt att det inte finns något samtycke från vårdnadshavarna eller den unge själv om denne är över 15 år. I lagens andra paragraf framgår att vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Fysisk och psykisk misshandel
Om den unge utsätts för fysisk eller psykisk misshandel ska denne beredas vård enligt LVU. Enligt förarbetena kan även en mindre grad av misshandel utgöra en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Om det däremot är fråga om en enstaka misshandel eller en oövertänkt handling bör det inte föreligga en sådan påtaglig risk. Psykisk misshandel handlar om att den unge utsätts för psykiskt lidande genom systematiska kränkningar, nedvärderingar eller terroriseringar. Det rör sig då sällan om ett enstaka tillfälle, utan ett upprepat agerande hos någon av vårdnadshavarna som hindrar utvecklingen av en positiv självbild för den unge. Det kan även handla om att den unge växer upp i ett hem där det förekommer våld mellan vårdnadshavarna. Psykisk misshandel handlar främst om brister i hänsynen till den unges behov och utvecklingsnivå samt vårdnadshavarnas insikt i vad ett barn är.
Otillbörligt utnyttjande
Med otillbörligt utnyttjande syftar lagstiftaren främst på situationer när en vårdnadshavare utnyttjar den unge sexuellt. Det kan även handla om att den unge utnyttjas av en vårdnadshavare i pornografiskt syfte. Otillbörligt utnyttjande kan vidare handla om att den unge tvingas utföra väldigt ansträngande arbete i hemmet eller att vårdnadshavarna lägger ett för stort ansvar på den unge för en annan familjemedlem.
Brister i omsorgen
Brister i omsorgen avser situationer där den unge utsätts för vanvård. Den unge kan misskötas i fråga om till exempel hygien eller mat. Om vårdnadshavarna brister i att uppsöka sjukvård kan det också ses som en brist i omsorgen. Det kan vidare röra sig om tillfällen där en vårdnadshavare till exempel lider av ett missbruk och den unges känslomässiga trygghet eftersätts. Även fall där den unge placeras i en skadlig miljö eller när vårdnadshavarna överlåter ansvaret för den unge på andra personer ska ses som en brist i omsorgen. Det betonas dock i förarbetena till bestämmelsen att det inte är vårdnadshavarnas problem som ska motivera vård för barnet enligt LVU, det är konsekvenserna som problemen har för barnet som ska vara det avgörande.
Något annat förhållande i hemmet
Detta kan avse fall när missförhållandena inte beror på vårdnadshavarna utan någon annan i den unges närhet, till exempel en sambo till en utav vårdnadshavarna. Det kan också röra sig om tillfällen där en vårdnadshavare inte knyter an till den unge.
Påtaglig risk för skada
Ovan nämnda förhållanden ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Det ska alltså inte vara fråga om någon tillfällig eller mindre allvarlig risk för skada. Det ska gå att konstatera att risken för skada har en inverkan på den unges hälsa och utveckling som gör att den unge har ett tydligt vårdbehov. Några hypotetiska risker ska inte läggas till grund för ett beslut om vård enligt LVU.
När ska vård beslutas om enligt 3 § LVU?
Av 3 § i LVU framgår att vård ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vård ska också beslutas om den som har dömts till fängelse vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms vara i uppenbart behov av vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket.
Missbruk
Enligt förarbetena till bestämmelsen uppges att med missbruk av beroendeframkallande medel avses alkohol, narkotika och andra liknande preparat. Dopningsmedel ska dock inte betraktas som ett beroendeframkallande medel och kan därför inte ensamt ligga till grund för tvångsvård enligt LVU. Vid bedömningen om den unge har ett missbruk ska en helhetsbedömning göras där samtliga omständigheter ska beaktas. I förarbetena har lagstiftaren lyft att ett regelbundet bruk av beroendeframkallande medel i tidig ålder kan leda till en påtaglig risk för den unges hälsa. Risken för att den unge ska skadas kan därför föreligga tidigt i utvecklingen mot en beroendesituation. Vilket beroendeframkallande medel som används av den unge har också betydelse i bedömningen om ett missbruk föreligger. Enstaka användning av alkohol ska i regel inte innebära några risker för skada, medan ett enstaka bruk av ett narkotiskt preparat innebär en påtaglig risk för den unges hälsa redan från första intaget.
Brottslig verksamhet
Med brottslig verksamhet avses situationer där den unge begått brott med viss varaktighet och kontinuitet, det ska alltså inte vara fråga om mindre förseelser eller enstaka brott. I förarbetena framhålls att brottsligheten ska ge uttryck för en bristande anpassning till samhället som gör att det uppstår ett vårdbehov hos den unge. I praxis har det konstaterats att det inte krävs att den unge faktiskt dömts för ett brott för att vård ska kunna beredas med anledning av den unges brottsliga verksamhet. Det ska dock finnas konkreta omständigheter som gör det sannolikt att den unge ägnar sig åt brottslig verksamhet.
Socialt nedbrytande beteende
Socialt nedbrytande beteende förklaras av lagstiftaren som något som ”strider mot samhällets normer”. Det kan till exempel vara när den unge begår enstaka allvarliga brott, men att det inte kan ses som en brottslig verksamhet. Det kan också omfatta tillfällen när den unge prostituerar sig eller vistas i olämpliga miljöer. Att den unge har ett återkommande aggressivt beteende kan också vara en faktor som kan vara med i bedömningen. Sådana beteenden ska dock enligt praxis inte utgöra symtom på en funktionsnedsättning eller sjukdom. Någon uttömmande lista på vad som ses som socialt nedbrytande beteende finns inte, utan en bedömning ska göras i varje enskilt fall.
Påtaglig risk för skada
Om den unge har något av ovan nämnda beteenden ska det vidare innebära en påtaglig risk för att dennes hälsa eller utveckling skadas. Enligt förarbetena ska det göras en framtidsprognos om den unges möjlighet att klara av situationen själv eller om prognosen bedöms som nedåtgående. Det ska finnas en klar och konkret risk för skada. Lagstiftaren menar vidare att det ställs stora krav på socialnämnden och att de ska ges möjlighet att ingripa mot ungas destruktiva beteenden i ett tidigt skede då det kan krävas mer långtgående åtgärder om det destruktiva beteendet pågår en längre tid.
LVU-vård efter sluten ungdomsvård eller fängelse
Om den unge dömts till fängelse och bedöms vara i behov av vård vid tidpunkten för villkorlig frigivning kan vård beslutas om enligt LVU. Det ska vidare föreligga en sådan påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling kan skadas. En annan förutsättning är att den unges behov inte bedöms kunna tillgodoses med sådana föreskrifter som Kriminalvården kan besluta om för den som är villkorligt frigiven. Syftet är främst att skapa bättre förutsättningar för att säkerställa kontinuitet i vården för den unge som genom frihetsberövandet varit förhindrad att genom sitt beteende påvisa behovet av tvångsvård.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av LVU-mål och åtar oss uppdrag både som offentligt och privat biträde.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.