Vad innebär ensam vårdnad?
I svensk rätt finns två former av vårdnad om barn – gemensam och ensam vårdnad. Om föräldrar bestämmer sig för att separera är utgångspunkten att vårdnaden om barnet fortsätter att vara gemensam, eftersom detta i normalfallet anses vara det bästa för barnet. Detta innebär att föräldrarna måste samarbeta i frågor som rör barnet, till dess att barnet fyller 18 år.
Dessvärre händer det ofta att en förälder behöver överväga att ansöka om ensam vårdnad då situationen med den andra föräldern är ohållbar på ett eller annat sätt. Det är alltid barnets bästa som är avgörande för domstolens bedömning i vårdnadsfrågan. Vid bedömning fästs särskild vikt vid följande faktorer (listan är inte uttömmande):
Risk för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld, hot om våld eller sexuella övergrepp, missbruksproblematik och risk att barnet olovligen förs bort till en annan stad eller till ett annat land.
Ensam vårdnad kan även vara det enda alternativet när det föreligger djupa och svåra konflikter som gör det omöjligt för föräldrarna att samarbeta i frågor som rör barnet.
Att ha ensam vårdnad innebär att den ena föräldern ensamt ansvarar för barnets personliga angelägenheter och har behörighet att ensam bestämma om exempelvis barnets vård, uppfostran, utbildning och boendeort. Den föräldern som inte har vårdnad förlorar härigenom sin bestämmanderätt samt sin insynsrätt vad gäller barnets personliga angelägenheter.
Vårdnadstvister omfattas av rättsskydd som ofta ingår i din hemförsäkring. Du får då hjälp av ditt försäkringsbolag att betala en del av ombudskostnaderna. Har du ingen hemförsäkring kan du ha rätt till rättshjälp som betalas av staten.
Läs mer om vårdnad hos domstolsverket här
