Får polisen ljuga i förhör?

En fråga som ofta dyker upp är om poliser i förhör med misstänkta personer har rätt att luras eller helt enkelt att ljuga för att få fram vissa svar. Svaret på frågan är enkel; Poliser får inte ljuga eller agera otillbörligt under förhörssituationer.

Detta regleras i 23 kap. 12 § rättegångsbalken där följande framgår;

Under förhör må ej i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder. Den som höres må icke förmenas att intaga sedvanliga måltider eller åtnjuta nödig vila.

Förhörsledaren (oftast en polis) får alltså exempelvis inte lura den misstänkte genom att säga att en medmisstänkt har erkänt eller att det finns ett vittne som gjort ett visst utpekande.

Det är inte heller tillåtet att utlova mildare straff eller att man ska släppas från ett frihetsberövande om vissa uppgifter lämnas under förhöret. I sammanhanget bör man påpeka att polisen inte heller har sådana befogenheter eftersom det är åklagaren som avgör huruvida någon ska släppas från ett frihetsberövande och vad gäller strafflängder så är det domstolen som avgör den frågan om åklagaren väljer att åtala för ett visst brott.

Paragrafen förbjuder också hot, uttröttning eller andra otillbörliga metoder. Den misstänkte har rätt att inta sedvanliga måltider och åtnjuta erforderlig vila. Om det är nödvändigt behöver alltså förhörsledaren göra ett avbrott i förhöret för att måltider eller vila ska genomföras.

Om reglerna i 23 kap 12 § ej följs av polisen så kan detta i allvarliga fall utgöra grund för tjänstefel. Skulle en misstänkt lämna uppgifter som senare tas tillbaka och det visar sig att skälet till att uppgifterna har lämnats beror på att polisen ej respekterat reglerna så är bevisvärdet av de lämnade uppgifterna mycket lågt.

Kontakta din Advokat i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad.

Vår profil hos Advokatsamfundet.

Får polisen ljuga i förhör
Förhörsledaren (oftast en polis) får alltså exempelvis inte lura den misstänkte genom att säga att en medmisstänkt har erkänt eller att det finns ett vittne som gjort ett visst utpekande.