När polis eller åklagare misstänker att ett brott har begåtts inleds en så kallad förundersökning. En förundersökning är en utredning som ledas av åklagare eller polis i syfte att ta reda på om ett brott har begåtts och vem som i så fall har begått brottet. Den som leder förundersökningen har i vissa fall möjlighet att ta hand om egendom under en pågående utredning. Detta kallas för beslag. Utgångspunkten är att alla typer av lös egendom kan tas i beslag. Det finns dock vissa undantag på egendom som inte får tas i beslag.
Beslag kan förekomma i fyra olika situationer, nämligen om föremålet kan ha betydelse för utredning av brottet, om föremålet kan ha tagits från någon genom brott, om föremålet är förverkat på grund av brott eller om föremålet kan ha betydelse för utredning om förverkande.
Det är oftast en polis som gör det faktiska belaget. Det är emellertid domstolen eller åklagaren som kan bestämma att ett föremål ska tas i beslag. Den som leder förundersökningen kan ansöka om tillstånd att ta ett föremål i beslag hos rätten. Förundersökningsledaren kan också själv beslutat att ett föremål ska tas i beslag. Beslaget måste då underställas av en åklagare. Om beslutet har fattats av en åklagare har den som den som blivit fråntagen sin egendom rätt att få beslagsbeslutet prövat i domstol.
Åklagaren ska hela tiden ompröva beslagsbeslut. Om ett föremål tagits i beslag och det senare visare sig att föremålet saknar betydelse för den fortsatta utredningen ska beslaget hävas. Ett beslag ska alltid hävas så snart det inte längre finns skäl för beslaget. Det kan ske under förundersökningen eller efter att förundersökningen har avslutats. När beslaget hävs ska föremålet återlämnas till sin ägare så fort som möjligt. Om ägaren till föremålet är okänd ska föremålet lämnas ut till den som gör anspråk på det. Det krävs då att den som gör anspråk kan visa sannolika skäl för sin rätt till föremålet.
Kontakta din Advokat i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad.
Vår profil hos Advokatsamfundet.