För att tingsrätten ska kunna bestämma den tilltalades påföljd i ett brottmål måste domstolen ha en viss kännedom om den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden (45 kap. 12 § och 46 kap. 9 § rättegångsbalken). Det vanligaste sättet för domstolen att inhämta denna information är genom en personutredning eller personalia. Det kan också finnas behov av utredning om den tilltalade tidigare dömts till någon påföljd eller om den tilltalade för tillfället verkställer en påföljd för ett annat brott.
Nödvändig personutredning ska inhämtas av tingsrätten i god tid innan huvudförhandlingen så att handlingarna kan skickas för kännedom till parterna. I vissa fall kan åklagaren redan ha ingett viss personutredning till tingsrätten i samband med stämningsansökan. Om så är fallet behöver tingsrätten inte inhämta en personutredning, förutsatt att den av åklagaren inlämnade personutredningen är tillräcklig.
Vilken personutredning som tingsrätten ska inhämta beror bland annat på den tilltalades ålder, livssituation, hälsa och det brott som den tilltalade står åtalad för. Den vanligast förekommande personutredningen är emellertid personbevis, utdrag ur belastningsregistret och särskild personutredning från Frivården. Om den tilltalade är under 18 år eller begått det ifrågavarande brottet under allvarlig psykisk störning kan även andra personutredningar aktualiseras, såsom yttrande från socialnämnden och §7-intyg.
Personbevis utfärdas av Skatteverket och regleras av förordningen (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsbasen i och för utredning angående brott. Handlingen innehåller uppgifter om en persons fullständiga namn, personnummer, adress, medborgarskap, barn och civilstånd. Beviset kan exempelvis användas för att fastställa den tilltalades vårdnadshavare.
Belastningsregistret innehåller uppgifter om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott och i sådana fall vilken påföljd som hen dömdes till. Registret innehåller även information om en person meddelats strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, kontaktförbud eller beslut om utvisning (3 § lagen (1998:620) om belastningsregister). Ett belastningsregisterutdrag ska inhämtas innan någon döms till ett fängelsestraff, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård. Detta framgår av 40 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister. Ett belastningsregisterutdrag kan användas för att göra en prognos av den tilltalades benägenhet att återfalla i brott; en faktor som beaktas vid domstolens val av påföljd.
En särskild utredning ska inhämtas från Frivården för att undersöka om det bland annat föreligger ett övervakningsbehov och om en icke frihetsberövad påföljd är lämplig. Utredningen anger vidare information om den tilltalades livs- och boendesituation i övrigt. Domstolen är inte bunden av informationen i den särskilda utredningen men lägger den till grund för sin bedömning om inget framkommer under huvudförhandlingen som motsäger utredningen. Den särskilda utredningen regleras av lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål och kompletteras av förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m.
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
