Den som har varit anhållen under minst 24 timmar eller häktad – med andra ord frihetsberövad – på grund av misstanke om brott kan få ersättning från staten för skador som orsakats av frihetsberövandet.
I vilka fall en frihetsberövad kan få ersättning följer av 2 § i lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (1998:714) (frihetsberövandelagen). Den frihetsberövade kan bl.a. ha rätt till ersättning om domstolen meddelar en frikännande dom för den brottsmisstanke som frihetsberövandet avsåg eller om förundersökningen har avslutats utan att åtal har väckts. Anledningen till den frikännande domen eller beslutet att lägga ned förundersökningen saknar däremot betydelse för rätten till ersättning.
Ersättningen för frihetsberövandet kan lämnas för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande (7 § frihetsberövandelagen). För att ersättning ska utgå krävs det att skadan är en direkt följd av frihetsberövandet; det ska inte bero på brottsmisstanken eller brottsutredningen i sig.
Med utgifter avses i första hand utgifter för resor till och från anstalt, medan förlorad arbetsförtjänst och intrång i näringsverksamhet är avsett att kompensera den frihetsberövade om dennes försörjning har drabbats. För att ersättning ska utgå för dessa tre poster krävs att den frihetsberövade inkommer med utredning för att styrka anspråket, såsom kvitton, lönespecifikationer eller arbetsgivarintyg.
Vad gäller ersättning för lidande förutsätter detta en individuell prövning inom vilken det görs en skönsmässig uppskattning av graden av lidande i det enskilda fallet. Det som omfattas av begreppet lidande är bl.a. känslor av maktlöshet, oro och obehag som ett frihetsberövade får antas innebära. Det ska särskilt beaktas hur länge frihetsberövandet har pågått. Av Justitiekanslerns praxis följer att ersättningen för lidande normalt ska bestämmas till 30 000 kronor för den första månaden och därefter 20 000 kronor för varje ytterligare månad. Efter den sjätte månaden utgår 30 000 kronor per månad och ökar därefter successivt ju längre frihetsberövandet har pågått.
Även om en tidigare frihetsberövad har rätt till ersättning enligt ovan, kan ersättningen i vissa fall jämkas (6 § frihetsberövandelagen). Detta gäller bl.a. om den frihetsberövade själv har föranlett frihetsberövandet, t.ex. genom att felaktigt erkänna ett brott, eller om frihetsberövandet redan har beaktats eller avräknats vid fastställande eller verkställighet av brottspåföljden.
Du som behöver hjälp med att ansöka om ersättning enligt frihetsberövandelagen kan ta hjälp av någon av byråns jurister. Du kan därefter begära ersättning för kostnaderna för juristens arbete om du i övrigt tillerkänns ersättning från Justitiekanslern.
Om du önskar att en av våra jurister eller advokater hjälper dig är du välkommen att kontakta oss.
Kontakta din Advokat i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
