En person som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott som kan ge fängelse minst ett år får häktas om något eller några av häktningsskälen är uppfyllda. För att nå upp till misstankegraden sannolika skäl, vilket är den starkaste misstankegraden för användning av tvångsmedel, krävs att misstanken om brott vid en objektiv bedömning framstår som berättigad (se 24 kap. 1 § rättegångsbalken (RB)). För brott som kan ge fängelse minst två år (särskilt allvarliga brott) gäller i stället en presumtion för häktning. Det enda som bryter denna presumtion är om det är uppenbart att häktningsskäl saknas. Det blir då upp till den misstänktes försvar att styrka detta.
I undantagsfall kan en person som enbart är skäligen misstänkt häktas. Åklagaren ges då enbart en vecka att stärka bevisningen så att sannolika skäl föreligger. Om inte åklagaren lyckas med det så ska den häktade friges.
Beträffande häktningsskälen följer av bestämmelsen att en person får häktas om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att den misstänkte 1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, 2. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller 3. fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det finns dock en bestämmelse i 24 kap. 2 § som anger att en person får häktas oberoende av brottets beskaffenhet om vissa förutsättningar är uppfyllda, men dessa kommer inte att redogöras för i det följande.
Beträffande häktningsskälet i den första punkten (flyktfara) avses risken för avvikande, t.ex. att den misstänkte lämnar orten i syfte att hålla sig undan eller ändrar sitt utseende för att försvåra identifiering. Som en allmän utgångspunkt gäller att risken för en kännbar påföljd ökar flyktfaran.
Det andra häktningsskälet (kollusionsfara) avser risken för undanröjande av bevis, t.ex. risken för att den misstänkte förstör eller gömmer sådant som är av betydelse för utredningen eller illojalt försöker påverka en person som kan sitta på viktiga uppgifter. Vid bedömningen av om det föreligger kollusionsfara kan det beaktas vad det rör sig om för brottstyp och vilken bevisning som förekommer i utredningen. Vanligtvis avtar kollusionsfaran allt eftersom utredningen fortgår.
Det sista häktningsskälet (recidivfara) avser risken för att personen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det kan i fråga om detta skäl beaktas brottslighetens karaktär och/eller om personen tidigare blivit dömd för brott.
Vid riskbedömningen och innan häktning beslutas måste det beaktas om det är fråga om en konkret och beaktansvärd fara beträffande någon av punkterna. Därutöver måste domstolen beakta proportionalitetsprincipen, vilken är alltjämt gällande vid frågor om häktning (34 kap. 1 § 3 st.).
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
