Ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen
Nyligen har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att en då 15-årig pojke som var en så kallad ”hemmasittare”, isolerat sig hemma under lång tid och misskött sin skolgång kan tvångsomhändertas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Domen har växt stor uppmärksamhet. Till tidningen Dagens Nyheter säger professor Titti Mattsson att domen möjliggör för socialtjänsten att ta i med hårdhandskarna snabbare (Dagens Nyheter, Fler hemmasittare kan omhändertas, 2024-01-20).
Socialt nedbrytande beteende
Ett barn kan tvångsomhändertas av en mängd anledningar. En förutsättning för tvångsomhändertagande är att barnet eller att minst en vårdnadshavare motsätter sig vård på frivillig väg.
Tvångsomhändertagande kan beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Socialt nedbrytande beteende handlar enligt förarbeten om att den unge avviker från samhällets grundläggande normer. Som ett exempel på vad socialt nedbrytande beteende kan vara är att den unge missbrukar, ägnar sig åt brottslig verksamhet, vistas i missbruksmiljö, att den unge prostituerar sig eller uppträder på en sexklubb. Detta är dock inte en uttömmande lista, vilket innebär att socialt nedbrytande beteende kan innefatta mycket mer än så.
Hemmasittande barnet tvångsomhändertogs
I fallet med det hemmasittande pojken hade han tillbringat i princip all sin tid hemma och misskött sin skolgång. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att detta ensamt kan utgöra skäl för tvångsomhändertagande. Däremot hade pojken under lång tid isolerat sig, även gentemot sin familj. Han har på grund av detta misskött sin skolgång sedan högstadiet, en skolform som omfattas av skolplikt. Domstolen medger att situationen ligger långt ifrån den uppräkning på socialt nedbrytande beteende som redogörs för ovan, men att man måste tolka lagen utifrån att den ska skydda barn och unga utifrån vad som är bäst för barnet. Domstolen anser inte att det är förenligt med lagens syfte att helt utesluta andra skadliga och självdestruktiva beteenden än de exempel som räknats upp ovan.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver följande:
”Detta närmast totala avskärmande från familjen och samhället i övrigt får anses avvika från samhällets grundläggande normer och ryms enligt Högsta förvaltningsdomstolens uppfattning i begreppet socialt nedbrytande beteende i den mening som avses i 3 § första stycket LVU.”
Domstolen kom fram till att pojkens beteende har medfört en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas och pojken motsatte sig frivillig vård. Därmed var det rätt av socialtjänsten att tvångsomhänderta barnet.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
