Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) har reformerats ett antal gånger sedan den tillkom 1980. Det finns nu ytterligare förslag på förändringar gällande denna lag. Observera att det fortfarande bara är lagförslag som inte drivits igenom än.
Utredningen ”Rättssäker samhällsvård för barn och unga” SOU 2026:8
Regeringen beslutade den 30 november 2023 att uppdra åt en särskild utredare att föreslå åtgärder i syfte att stärka barnrättsperspektivet vid vård enligt LVU. Utredningen – med namnet ”Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU”, överlämnade i april 2025 delbetänkandet ”Att omhänderta barn och unga” (SOU 2025:38). Slutbetänkandet fick namnet ”Rättssäker samhällsvård för barn och unga” (SOU 2026:8).
En central utgångspunkt i utredningens arbete har varit att LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga och att intresset av samhällsskydd inte kan eller ska beaktas vid beslut och åtgärder med stöd av lagen.
Sammanfattning av några av de nya lagförslagen
- Ökad sakkunskap hos socialnämnden i LVU-processen
Utredningens uppfattning är att det utöver den sakkunskap som finns hos socialtjänsten finns ett behov av att tillföra kompletterande sakkunskap från andra professioner i större utsträckning än vad som sker i dag. Detta för att kunna göra välgrundade bedömningar av exempelvis risken för skada, behovet av vård och vad som är till barnets eller den unges bästa. Det kan handla om uppgifter från aktörer med viss specifik expertkunskap som har personlig kännedom om barnet eller den unge, exempelvis från barn- och ungdomspsykiatrin. Även yttranden från sakkunniga som uttalar sig generellt om ett visst förhållande som förutsätter särskild sakkunskap.
Sakkunskap bör tillföras ärenden i ett så tidigt skede som möjligt. Enligt utredningen behöver det i lagen förtydligas att en ansökan om att omhänderta ett barn eller ung person för vård enligt LVU ska innehålla intyg från läkare och andra motsvarande handlingar om detta behövs för att bedöma barnets eller den unges behov av vård.
- Ökad sakkunskap hos domstolen
Förvaltningsrätter och kammarrätter ska, vid behov, höra en sakkunnig vid en muntlig förhandling eller hämta in ett skriftligt yttrande från en sakkunnig. Domstolen ska avgöra när det finns behov av sakkunniga och även avgöra om den sakkunniga ska lämna in ett skriftligt utlåtande inför den muntliga förhandlingen, höras vid den muntliga förhandlingen eller både och.
- Socialstyrelsen ska förordna sakkunniga
I utredningen föreslås att Socialstyrelsen får i uppdrag att förordna sakkunniga som kan bistå i LVU-processen. Det ska finnas specialister i barn- och ungdomspsykiatri och barn och ungdomsmedicin, legitimerade psykologer med specialistutbildning och legitimerade psykoterapeuter med socionomexamen. Socialstyrelsen får också i uppdrag att undersöka behovet av en introduktionsutbildning om LVU för de sakkunniga som förordnas samt att på lämpligt sätt informera domstolar och socialnämnder om vilka sakkunniga som förordnats.
- En begränsad och sekundär befogenhet för åklagare att fatta interimistiska beslut om omedelbart omhändertagande
Utredningen har gjort bedömningen att det idag finns ett fungerande regelverk och system. Därför bör åklagare endast ges en begränsad och sekundär befogenhet att fatta interimistiskt beslut (det vill säga tillfälligt beslut) om omedelbart omhändertagande. Denna möjlighet ska finnas när det trots ansträngningar inte går att nå behörig beslutsfattare. Det ska då vara fråga om situationer då barnet eller den unge, utan ett beslut om omedelbart omhändertagande, uppenbarligen kommer att lida allvarlig skada. Exempelvis om ett litet barn annars skulle stå helt utan omsorg, exempelvis för att båda föräldrarna frihetsberövats, är allvarligt skadade eller på annat sätt är otillgängliga för att utföra vården av barnet.
- Tidsfrister vid beslut om omedelbart omhändertagande och verkställighet av omhändertagande för vård
Enligt gällande lagstiftning ska ett beslut om ett omedelbart omhändertagande underställas en förvaltningsrätt snarast men senast inom en vecka. Utredningen föreslår att ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas förvaltningsrätten utan onödigt dröjsmål men senast inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Dröjsmål ska inte anses onödigt om det är sannolikt att beslutet annars inte kan verkställas eftersom barnet eller den unge befaras hålla sig undan eller hållas undan. I de undantagssituationer där det finns en möjlighet att avvakta med att underställa ett beslut till förvaltningsrätten ska det också vara möjligt att avvakta med att underrätta parterna om beslutet.
Det föreslås även att tidsfristen för när ett beslut om vård förfaller i vissa fall ska förlängas. Huvudregeln ska fortsatt vara att rättens beslut om omhändertagande för vård upphör att gälla om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft. Det föreslås en förlängning av denna tidsfrist till ett år i de fall där vården inte kan påbörjas på grund av att barnet eller den unge håller sig undan eller hålls undan.
- Förutsättningar för att ett omhändertagande för vård ska upphöra
Förslaget innebär att när någon av förutsättningarna för ett omhändertagande för vård inte längre är uppfylld, ska en socialnämnd besluta att ett omhändertagande ska upphöra. Denna prövning ska göras i tre led:
- Prövning av det skadliga hemförhållandet eller egna beteendet som föranleder vården. För att ett omhändertagande för vård enligt 2 § LVU ska upphöra redan av den anledningen krävs precis som med dagens regelverk att det har skett en varaktig och genomgripande förändring.
- Prövning av frågan om vården fortfarande är nödvändig och till barnets eller den unges bästa, samt för unga personer om den är lämpligare än annan vård.
- Prövning av frågan om vården kan ges med samtycke.
Utredningens förslag innebär att ett omhändertagande ska upphöra om vården inte är till barnets eller den unges bästa, även om grundproblematiken inte är löst. Vidare föreslås att det behövs ett förtydliga uttrycket varaktig och genomgripande förändring eftersom detta måste avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Gällande omhändertagande enligt 3 § LVU (på grund av barnets eller den unges eget skadliga beteende) ska det beteende som föranleder ett omhändertagande ha upphört och situationen vara stabil. Det ska i detta avseende särskilt beaktas hur länge vården har pågått och vilka resultat vården har gett.
- Ett omhändertagande för vård enligt 3 § LVU ska prövas av förvaltningsrätten var sjätte månad
För att pröva om det fortfarande finns förutsättningar för ett omhändertagande för vård enligt LVU krävs i dagsläget en rättslig prövning genom att någon som är part i ett ärende överklagar en socialnämnds beslut. Detta innebär i praktiken att en socialnämnd, efter det första domstolsbeslutet om omhändertagande enligt LVU, kan ha bestämmanderätt över ett barn under mycket lång tid utan ytterligare rättslig kontroll. Enligt utredningen är detta särskilt problematiskt vid vård med stöd av 3 § LVU eftersom det kan innebära ett frihetsberövande. I det avseende föreslås därför ett införande av en obligatorisk domstolsprövning var sjätte månad av det omprövningsbeslut som idag görs av socialnämnden.
- Rätt till offentligt biträde vid omprövning
Utredningen föreslår att 13 § andra stycket LVU kompletteras med en hänvisning till 21 § LVU. Detta innebär ett tydliggörande av att den omprövning av ett omhändertagande för vård med stöd av 3 § LVU som görs var sjätte månad är ett ärende om vårdens upphörande och att det därmed ska förordnas ett offentligt biträde enligt 39 § LVU.
- Stärkt skydd och rättssäkerhet vid umgänge och vårdens upphörande
I utredningen påtalas att det både förekommer att barn inte i tillräcklig utsträckning ges möjlighet att tillgodose sin rätt till relationer med föräldrar, syskon och andra närstående men också att föräldrars rätt till umgänge tillåts gå ut över barnets trygghet och säkerhet. Det föreslås därför att umgängesbegränsning eller reglering av umgänge ska kunna beslutas om detta är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa och inte som idag med hänsyn till ändamålet med vården. Samma regelverk ska gälla i fråga om umgängesbegränsning med barns syskon och andra närstående som inte är vårdnadshavare eller förälder. Ett beslut om umgängesbegränsning ska vidare vara möjligt att överklaga till allmän förvaltningsdomstol.
- Obligatoriska drogtester
Det anförs i utredningen att det saknas tillräckliga skäl att införa drogtester som ett obligatoriskt utredningsmedel och att nu gällande lagstiftning ger en socialnämnd goda förutsättningar att besluta om att uppmana en vårdnadshavare eller en förälder att lämna ett drogtest när det finns anledning till det. Däremot påtalas att det finns vissa praktiska hinder som gör att möjligheten inte används på det sätt och i den utsträckning som är befogat. Detta skulle dock enligt utredningen inte lösas av obligatoriska drogtester. Det anförs att obligatoriska drogtester också riskerar att ge ett testresultat för stor betydelse vid bedömningen av ett barns säkerhet och trygghet inför umgänge och vårdens upphörande. Utredningens bedömning är vidare att en lagreglering innefattande obligatoriska drogtester utan behovs- eller proportionalitetsbedömning, är oförenlig med Europakonventionen, regeringsformen och grundläggande rättsprinciper.
Utredningen föreslår dock att en vårdnadshavare eller förälder ska vara skyldig att lämna drogtest när en socialnämnd beslutat om det. En sådan skyldighet kan dock inte genomdrivas med tvång eller leda till någon form av bestraffning om ett drogtest inte lämnas. Det ska göras en behovs- och proportionalitetsbedömning. En socialnämnds beslut om att en vårdnadshavare eller förälder ska lämna drogtest ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
- Ökat skydd för syskon
Det föreslås att socialtjänstens skyldighet att göra en omedelbar skyddsbedömning och en förhandsbedömning i vissa situationer också ska gälla ett barns syskon eller andra barn i samma hem. Detta ska möjliggöras om det finns en oro för att ett barn utsätts för våld eller upplever andra missförhållanden i hemmet. I synnerhet bedöms detta vara angeläget för barn som riskerar att utsättas för våld och andra kränkningar i en hederskontext där det dels finns en tydlig tendens att syskons utsatthet inte uppmärksammas, dels en risk för att barn förs ut ur landet i samband med åtgärder riktade till barnets syskon. Detta skydd för syskon bör även säkerställas för barn som utsätts för kränkningar inom ramen för andra typer av uppväxtförhållanden.
- Det behövs ökad tydlighet och rättssäkerhet vid beslut om placering på särskilda ungdomshem
Utredningens bedömning är att lagstiftningen tydligt måste ange förutsättningarna för placering på särskilda ungdomshem i synnerhet gällande placeringar som innebär inskränkningar i rörelsefriheten och den personliga integriteten. Vidare föreslås att beslut om placering på institutioner som kan begränsa barns och ungas rörelsefrihet och integritet bör prövas i domstol utan att det krävs en aktiv handling i form av ett överklagande.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av LVU-mål och vi åtar oss uppdrag som offentligt biträde.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
