Om påföljden sluten ungdomsvård
Fram till den 1 juli 2026 har det varit så att den som är under 18 år och som har begått ett så allvarligt bott att en frihetsberövande påföljd ska dömas ut, som huvudregel ska dömas till ungdomsvård i stället för fängelse. Sluten ungdomsvård verkställs av Statens institutionsstyrelse och den dömde placeras då vid ett särskilt ungdomshem (så kallade SiS-hem). Från sluten ungdomsvård förekommer ingen villkorlig frigivning, det vill säga ingen möjlighet att efter en tid bli frigiven på prov. Om strafftiden är kortare än sex år blir den dömde villkorligt frigiven när två tredjedelar av strafftiden har gått. Om strafftiden är sex år eller längre blir personen villkorligt frigiven när tre fjärdedelar av strafftiden har gått. Den villkorliga frigivningen följs av en prövotid som motsvarar det som återstår av straffet, men minst två år.
Vid straffmätningen avseende ungdomsvård ska det beaktas att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten ungdomsvård och att det faktiska frihetsberövandet inte bör bli längre än vad det skulle ha blivit vid en dom på fängelse, vilket i praktiken innebär att fyra års sluten ungdomsvård motsvarar ett fängelsestraff om sex år.
Sluten ungdomsvård infördes som påföljd 1999 för att undvika fängelsestraff för barn och unga. En tanke bakom restriktiviteten med att döma unga personer till fängelse var dels att det inte är rimligt att straffa ungdomar som begår brott lika hårt som vuxna, dels vetskapen om att fängelsestraffet innebär särskilda risker för unga människor. Framför allt långvariga fängelsestraff ansågs förknippade med betydande risker för skadeverkningar för den dömde och särskilt för unga människor. Samtidigt konstaterades att ungdomar ibland begår så allvarliga brott att samhället måste kunna reagera kraftfullt genom ett frihetsberövande och det ansågs därför nödvändigt att utdöma en påföljd som i rimlig utsträckning avskräckte från brott, tydligt markerade grundläggande gränser och dessutom motsvarade de krav samhället ställer på rättvisa inom straffrättskipningen. Eftersom fängelsemiljön ansågs vara en olämplig miljö för barn ansågs det finnas behov av en annan frihetsberövande påföljd, som Kriminalvården inte skulle ansvara för. Verkställigheten skulle kunna ske under sådana former att risken för skadeverkningar minimerades och att orsakerna till den unges kriminalitet kunde angripas så effektivt som möjligt. Samtidigt betonades vikten av att verkställigheten av straffet för den unga lagöverträdaren måste kunna ske under säkra och betryggande former.
En ny lagstiftning
Den 1 juli 2026 infördes en förändring i 30 kap. 5 § brottsbalken (BrB). Förändringen innebär att man har tagit bort den tidigare skrivelsen om att domstolen i första hand ska bestämma påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse (med en hänvisning till 32 kap. 5 § BrB som i samband med lagändringen har upphävts). I 30 kap. 5 § BrB anges nu att domstolen får döma personer under 18 år till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Frågan om det finns synnerliga skäl avgörs framför allt med beaktande av längden på det straff som skulle dömas ut om fängelse valts som påföljd med tillämpning av ungdomsreduktionen (29 kap. 7 § BrB), i praxis kallat straffmätningsvärdet. Ett straffmätningsvärde motsvarande fängelse i ett år eller mer krävs för att det ska finnas en presumtion att välja fängelse som påföljd.
Regeringens proposition 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga ligger bakom lagändringen. Sammanfattningsvis landade regeringen alltså i bedömningen att barn och unga, i de fall en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas, ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Detta innebär att Kriminalvården blir ansvarig för verkställigheten och att sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet. Genom att påföljden blir fängelse omfattas även barn och unga av systemet med villkorlig frigivning. Vid övergången från anstalt till frihet kommer de som utgångspunkt att ställas under övervakning i syfte att ge dem det stöd och den kontroll som de behöver.
Lagändringarna innebär även att den som är under 18 år och som döms till fängelse inte ska placeras tillsammans med intagna som är över 18 år utan på en särskild barn-, och ungdomsavdelning (fängelselagen 2 kap. 3 §). Det har även skett ändringar i skollagen innebärande att skolpliktiga barn som är intagna i kriminalvårdsanstalt och som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, ska fullgöra den genom att delta i utbildning vid kriminalvårdsanstalten. Kriminalvården ansvarar för utbildningen och utbildningen ska motsvara den i grundskolan eller i förekommande fall anpassade grundskolan eller specialskolan.
Särbehandling av unga lagöverträdare vid straffmätningen
I utredningen som ledde fram till lagändringen betonades att det i Sverige finns en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet, särskilt unga i åldersgruppen 15–17 år. Denna särbehandling sker vid både straffmätningen (bedömning av brottets art i kombination med försvårande/förmildrande omständigheter) och påföljdsvalet (vilket straff personen ska dömas till). Ett skäl till detta är att unga typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna. Vidare anses unga personer vara särskilt känsliga för de konsekvenser som straffrättsliga ingripanden kan leda till.
Särbehandlingen av unga lagöverträdare vid straffmätningen innebär att om någon har begått ett brott innan han eller hon fyllt 21 år ska dennes ungdom beaktas särskilt i mildrande riktning (29 kap. 7 § första stycket BrB). Ibland kallas detta för ungdomsreduktion. Denna ungdomsreduktion slopades dock, i lagändringar som trädde i kraft i januari 2022, för unga myndiga vid allvarlig brottslighet. Det infördes då ett nytt tredje stycke i 29 kap. 7 § BrB, med innebörden att om någon i åldern 18–20 år har begått ett brott, och det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, ska hans eller hennes ungdom inte längre beaktas särskilt vid straffmätningen. Detsamma gäller om brottet i och för sig har ett lägre minimistraff men straffvärdet uppgår till fängelse i ett år eller mer. Detta innebär att de som är mellan 18-20 år, vid allvarlig brottslighet, behandlas på samma sätt som andra myndiga lagöverträdare vid straffmätningen.
I 29 kap. 7 § andra stycket BrB finns ett särskilt straffmaximum för brott som någon begått innan han eller hon fyllt 18 år. Det strängaste straff som kan dömas ut för barn är tio, eller i de mest allvarliga fallen, 14 års fängelse. Högsta domstolen (HD) uttalade sig om beräkningen av ungdomsredaktionen i NJA 2025 S. 233. HD anförde att i de fall straffet skulle ha bestämts till livstids fängelse för en vuxen person ska utgångspunkten för beräkningen av ungdomsreduktionen vara 18 års fängelse. HD anförde att i de fall där påföljden annars skulle framstå som en klart otillräcklig reaktion på brottsligheten ska det dock finnas ett utrymme för att genom olika typer av påslag markera att brottsligheten är allvarligare än vad enbart utgångspunkten i fängelse på 18 år skulle ge uttryck för.
Särbehandling av unga lagöverträdare vid valet av påföljd
Vid påföljdsvalet innebär särbehandlingen att unga lagöverträdare att personer under 18 år normalt döms antingen till böter eller till någon av de särskilda ungdoms påföljderna i 32 kap. BrB vilka är ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning och sluten ungdomsvård.
- Ungdomsvård – får användas som påföljd för den som begått brott innan han eller hon fyllt 18 år om det finns ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Om det finns särskilda skäl för det får även den som begått ett brott efter att denne fyllt 18 år dömas till ungdomsvård men den som har fyllt 21 år får inte dömas till ungdomsvård.
- Ungdomstjänst – innebär att den dömde ska åläggas att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet. Kan användas som påföljd för den som begått brott innan han eller hon fyllt 18 år men som inte har ett särskilt vårdbehov. Den som har fyllt 18 år när dom meddelas får dömas till ungdomstjänst endast om det finns särskilda skäl för det. För att domstolen ska kunna välja ungdomstjänst krävs det dessutom att påföljden är lämplig med hänsyn till den unges person och övriga omständigheter. En ytterligare förutsättning är att ungdomstjänsten anses vara tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet. Om det fängelsestraff som den unge med hänsyn till bl.a. dennes ålder skulle ha dömts till i det enskilda fallet inte överstiger sex månader anses ungdomstjänst som huvudregel vara tillräckligt. I valet mellan ungdomstjänst och böter ska ungdomstjänst väljas om det inte är alltför ingripande. Antalet timmar ungdomstjänst bestäms utifrån brottets straffvärde och andra omständigheter som är relevanta för straffmätningen, som lägst 20 och som högst 150 timmar.
- Ungdomsövervakning – kan bli aktuellt i fall där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst utgör en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den unges tidigare brottslighet. Ungdomsövervakning kan utdömas som lägst i sex månader och som högst i ett år. Den som döms till ungdomsövervakning ska medverka i en verkställighetsplanering som ska mynna ut i en individuellt utformad verkställighetsplan. Verkställighetsplanen ska innehålla föreskrifter om möten med en koordinator och om inskränkningar i den dömdes rörelsefrihet samt en föreskrift om förbud mot bruk av exempelvis narkotika och alkohol. Rörelseinskränkningarna kontrolleras med hjälp av elektroniska hjälpmedel. Verkställighetsplanen får även reglera frågor om bl.a. den dömdes boende, skolgång eller annan sysselsättning, missbruks behandling och andra åtgärder som syftar till att förebygga att den dömde återfaller i brott eller på annat sätt utvecklas ogynnsamt. Det är Kriminalvården som ansvarar för verkställigheten av ungdomsövervakning.
Vad är anledningen till ytterligare en skärpning av lagen för unga lagöverträdare?
Tidigare fanns alltså en bestämmelse i 32 kap. 5 § BrB där det angavs att utgångspunkten var att domstolen, om domstolen funnit att det finns synnerliga skäl för fängelse, skulle bestämma påföljden till sluten ungdomsvård i lägst 14 dagar och högst fyra år, om inte särskilda skäl talade mot det. Med särskilda skäl avsågs i första hand den tilltalades ålder vid lagföringen. Om det förflutit så lång tid mellan brottet och lagföringen att den tilltalade åldersmässigt inte längre passar in vid ett särskilt ungdomshem ansågs det finnas särskilda skäl för att istället bestämma påföljden till fängelse. En annan omständighet som kunde utgöra ett särskilt skäl mot sluten ungdomsvård var om ett frihetsberövande om fyra år inte utgjorde en tillräckligt ingripande reaktion.
I det tidigare påföljdssystemet, innan lagändringen den 1 juli 2026, fanns alltså två frihetsberövande påföljder för unga, fängelse och sluten ungdomsvård. Det var dock ovanligt att någon dömdes till fängelse för brott som han eller hon begått innan 18 årsdagen, även om det förekom. Det fanns dock inga begränsningar i möjligheten att välja skyddstillsyn eller villkorlig dom som påföljd för lagöverträdare under 18 år. Eftersom det finns ett system med särskilda ungdomspåföljder utgjorde de påföljderna dock i praktiken ett andrahandsalternativ.
Även om sluten ungdomsvård sedan införandet 1999 har varit den primära frihetsberövande påföljden för barn och unga har det under senare år förekommit en viss ökning i antalet barn som döms till fängelse. I lagstiftningsarbetet som föranledde den aktuella skärpningen för unga lagöverträdare ansågs det finnas ett behov av förstärkta insatser för att möta ungdomsbrottsligheten. Det anfördes att det behövs straffrättsliga åtgärder och satsningar på rättsväsendets förmåga att upptäcka, utreda och lagföra brott i kombination med ett proaktivt arbete för att förebygga att brott begås överhuvudtaget. Det framhölls även att det i det tidiga arbetet för att förebygga riskbeteenden bör finnas särskilt fokus på att förebygga att barn och unga involveras och utnyttjas i kriminalitet och att bryta en kriminell bana. Regeringen pekade på en rad åtgärder som vidtagits för att åstadkomma detta.
I utredningen till den nya lagstiftningen betonades att samhället och brottsligheten, sedan påföljden sluten ungdomsvård infördes för mer än 20 år sedan, har förändrats på flera sätt. Det framhölls även att forskning tyder på att ungdomar generellt begår färre brott, men att den grupp som begår brott blivit alltmer brottsbelastad och alltså begår fler och allvarligare brott. Även att förekomsten av illegala skjutvapen och explosiva varor har ökat. Detsamma gäller fall av dödligt våld där skjutvapen används. Sådan brottslighet har ofta koppling till kriminella nätverk vilka ofta utnyttjar barn och unga. Det konstaterades att det grova våldet alltså kryper längre ner i åldrarna.
Sammanfattningsvis drogs i utredningen slutsatsen att det fanns ett behov av att låta samhället – vid grova brott – kunna reagera med lämpligt utformade sanktioner och avbryta en kriminell livsstil i tid. Det framhölls att detta är viktigt både för att bryta rekryteringen till de kriminella nätverken och annan kriminalitet, men också för att säkerställa alla barns och ungas rätt till en god hälsa, trygg uppväxt, frihet från alla former av våld, en god utbildning och möjligheter att förverkliga sina livschanser. Regeringen uttalade att det fanns påtagliga behov av att förändra regelverket kring frihetsberövande påföljder för barn och unga. Även att de positiva effekterna med att låta Kriminalvården ansvara för verkställigheten – i form av bättre förutsättningar att hantera en ändrad åldersstruktur, ett uppbyggt regelverk för succesiv utslussning, ökat fokus på samhällsskydd samt renodling av SiS verksamhet – vägde tyngre än de potentiella negativa effekterna. Vidare betonades att lagändringen, såsom den nu är utformad med de anpassningar som sker avseende verkställigheten av fängelsestraff för barn och unga, står i proportion till såväl bestämmelserna i Europakonventionen, regeringsformens bestämmelser om rörelsefrihet samt barnkonventionen.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss bland annat uppdrag som försvarare.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
