Bidragsbrottslagen (2007:612)
I bidragsbrottslagen finns bestämmelser om bidragsbrott. De bidrag som avses är sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som beslutas av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, en kommun eller en arbetslöshetskassa och som betalas ut till en enskild person. Detta kallas för ekonomisk förmån.
Lagen gäller även sådana stöd, bidrag och ersättningar som beslutas av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller en kommun och som avser en enskild person, men som betalas ut till eller tillgodoräknas någon annan än den enskilde såsom företag, ideella organisationer och andra juridiska personer. Detta kallas ekonomiskt stöd. Vid fastställandet av vem som är straffrättsligt ansvarig i fallen med ekonomiskt stöd får ledning hämtas ur allmänna principer om företagaransvar.
Bidragsbrottslagen började gälla den 1 augusti 2007. Vissa uppdateringar har gjorts därefter. Syftet med lagens tillkomst var att minska antalet felaktiga utbetalningar och att stärka tilltron till välfärdssystemen. Straffskalorna för bidragsbrott motsvarar i stort de som gäller för bedrägeri.
Definitionen av bidragsbrott
Bidragsbrott av normalgraden eller ringa bidragsbrott
I 2 § bidragsbrottslagen definieras vad som utgör ett bidragsbrott:
”Den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd felaktigt betalas ut, felaktigt tillgodoräknas, betalas ut med ett för högt belopp eller tillgodoräknas med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Med ”oriktig uppgift” innefattas inte bara en osann uppgift utan även en ofullständig uppgift. Vilka uppgifter som ska lämnas, och vad som är en oriktig uppgift, behöver avgöras med ledning av den lag eller förordning som reglerar den respektive förmån eller stöd som det är fråga om. Både skriftliga som muntliga uppgifter omfattas. Även uppgiftslämnande över t.ex. internet eller genom en servicetelefontjänst omfattas men det krävs inte att uppgiften lämnas till den myndighet m.m. som beslutar om förmånen eller stödet.
Vid skyldighet att anmäla ändrade förhållanden finns ett begränsat tidsmässigt utrymme för att agera innan straffansvar inträder. Oftast anses inte mer tid än vad som varit en nödvändig tidsåtgång för anmälan godtas.
Faran som ska föreligga måste vara konkret. Sådan konkret fara finns normalt sett om den oriktiga uppgiften, eller avsaknaden av en uppgift om ändrade förhållanden, sannolikt inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som görs av myndigheten m.m. Det finns alltså ingen konkret fara om felaktigheten avser en uppgift som regelmässigt kontrolleras.
Vid bedömningen av vad som är ett ringa brott måste ska samtliga omständigheter vid brottet vägas in. Om det är gärningar som rör små belopp kan det ofta vara fråga om ringa brott. Samma riktvärden som brukar användas för gränsdragningen mellan bedrägeri och bedrägligt beteende kan fungera som ledning för bedömningen av dessa fall. Det kan även beaktas t.ex. om förmånen avsett ersättning för inkomstförlust under en del av en dag.
Grovt bidragsbrott
I 3 § anges att grovt bidragsbrott kan leda till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om brottet rört betydande belopp, om den som begått brottet använt falska handlingar eller om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning.
Oaktsamt bidragsbrott
I 4 § framgår att den som begår bidragsbrott genom grov oaktsamhet ställs till ansvar för vårdslöst bidragsbrott och kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Däremot, om gärningen med hänsyn till beloppet, risken för slutlig ekonomisk skada och övriga omständigheter är mindre allvarlig, ska man inte dömas till ansvar.
Rättelse
I 5 § framgår att den som före utbetalning, tillgodoräknande av en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att ett korrekt beslut om förmånen eller stödet kan fattas, inte ska dömas till ansvar för bidragsbrott.
Anmälningsplikt
I 6 § framgår att de myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor som är aktuella för de bidrag och stöd som bidragsbrottslagen verkar inom har en anmälningsplikt till Polismyndigheten om det kan misstänkas att bidragsbrott har begåtts. Om däremot en administrativ sanktionsavgift kan påföras samma person för samma gärning som misstanken avser så gäller anmälningsskyldigheten bara om det finns misstanke om grovt bidragsbrott eller om det finns särskilda skäl.
Uppsåtsbedömningen och personliga förutsättningar
I NJA 2012 s 886 klargjorde Högsta domstolen (HD) uppsåtsbedömningen vid sådant bidragsbrott som rörde underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden. Det konstaterades att uppsåtet skulle omfatta att det förelegat ändrade förhållanden beträffande vilka det funnits en anmälningsskyldighet för samt att den underlåtna anmälan orsakat fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalats ut. HD uttalade att alla i praxis godtagna former av uppsåt kan grunda ansvar för bidragsbrott.
I det aktuella fallet led den bidragssökande mannen av Huntingtons sjukdom samt bipolär sjukdom. Det konstaterades att Huntingtons sjukdom är en ärftlig, fortskridande neuropsykiatrisk sjukdom som beror på störd funktion hos nervceller i hjärnan. Sjukdomen leder till en kombination av neurologiska, motoriska, kognitiva och psykiatriska symtom. Sjukdomen kan medföra svårigheter att förstå och minnas information. Mannen gjorde gällande att han inte hade förstått att det faktum att han arbetade och fick lön innebar att han var anmälningsskyldig. Vidare angav mannen att det mesta av de utbetalda pengarna togs om hand av Kronofogdemysigheten och att han därför inte tänkte så mycket på att han fick utbetalningarna. Vid en samlad bedömning ansåg HD att det i fallet inte var bevisat att mannens uppsåt omfattade att han varit skyldig att göra en anmälan till Försäkringskassan rörande sin arbetsförmåga. Han friades därför från bidragsbrott.
Är det ansvarsbefriande om man inte förstått att man gjort fel?
I en dom som meddelades av Göta hovrätt den 14 augusti 2026 i mål nr B 1152-26 dömdes en man för tre fall av vårdslöst bidragsbrott efter att han ansökt om arbetslöshetsersättning trots att han arbetat. Hovrätten ansåg, till skillnad från tingsrätten, att mannens svårigheter att förstå blanketter och begrepp inte kunde fria honom.
Händelserna i fallet var sådana att mannen under två månader hade lämnat in tre ansökningar om arbetslöshetsersättning där han uppgav att han varit arbetslös, trots att arbetsgivarintyg visade att han arbetat under de aktuella perioderna. Detta ledde till att arbetslöshetsersättning om sammanlagt 6 135 kronor betalades ut till honom. När mannen åtalades för bidragsbrott uppgav han att han hade svårt att förstå blanketter och begrepp och att han normalt fick hjälp av detta av sin mamma. Hans mamma hade under den aktuella tiden varit bortrest och han försökte klara detta själv. Mannen berättade även att han hade försökt kontakta a-kassan när han insåg att något blivit fel men inte fått svar.
Tingsrätten ansåg att det inte var bevisat att mannen haft uppsåt till gärningen och friade honom från ansvar för bidragsbrott. Ordföranden i tingsrätten var skiljaktig och ansåg att det var fråga om att mannen hade agerat grovt oaktsamt genom att lämna oriktiga uppgifter, han ansåg därför att mannen borde fällas för vårdslöst bidragsbrott.
Hovrätten konstaterade att det ställs höga krav på den som på heder och samvete fyller i ansökningar om arbetslöshetsersättning och menade att mannen måste ha vetat att han arbetat under de perioder han sökte ersättning för. Detta eftersom ansökningarna avser tid i efterhand. Hovrätten ansåg inte att det var tydligt att mannen hade avsett att göra fel men landade i att han hade varit grovt oaktsam. Med hänsyn till att det rörde tre ansökningar om drygt 2 000 kronor per gång, till ett sammanlagt belopp om drygt 6 000 kronor, och att gärningarna innefattat ett aktivt lämnande av felaktiga uppgifter, bedömde hovrätten att brotten inte är kunde anses som mindre allvarliga. Mannen dömdes därför till 60 dagsböter för tre fall av vårdslöst bidragsbrott.
Hur bedöms antalet straffbara gärningar ifråga om bidragsbrott?
I NJA 2012 s 886 konstaterade även HD att en underlåten anmälan till Försäkringskassan om ändrade förhållanden utgöra en gärning vid varje utbetalningstillfälle. HD menade att konstruktionen i 5 § bidragsbrottslagen talar för att varje utbetalning ska ses som ett brottstillfälle. Detta för att den bestämmelsen anger att ansvarsfrihet inträder för den som före utbetalning av den ekonomiska förmånen vidtar en åtgärd som leder till att ett korrekt beslut om förmånen kan fattas. Konstruktionen förutsätter alltså att varje utbetalning konstituerar ett tänkbart brott och att det bör vara fråga om en gärning vid varje utbetalningstillfälle.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss uppdrag som både privat och offentlig försvarare.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
