Allmänt om barns boende och rätt till umgänge med förälder
När föräldrar till barn separerar och de har gemensam vårdnad om barnet kan det ibland uppstå tvist om var barnet ska ha sitt stadigvarande boende. Om barnet har sin huvudsakliga dygnsvila hos en av föräldrarna anses barnet ha sitt hemvist och bosättning där. Om barnet bor lika mycket hos föräldrarna, anses barnet har växelvist boende och så kallad ”dubbel bosättning”. I det fallet kan föräldrarna komma överens om var barnet ska vara folkbokfört. Om de inte kommer överens om barnets folkbokföring finns en presumtion för att den gällande folkbokföringen ska bestå, d.v.s. barnet ska fortsätta att vara skriven hos den förälder som bor kvar på adressen där barnet står skrivet.
Om en domstol fattat beslut om att barnet ska bo halva tiden hos vardera föräldern, och det är ostridigt att så också sker i praktiken, väger domstolens beslut om vem som ska vara boendeförälder tyngre än att barnet som huvudregel ska fortsätta vara folkbokfört på ursprungsadressen. Även ett avtal som har godkänts av socialnämnden och som reglerar frågan om barnets vårdnad, boende eller umgänge är en sådan omständighet som vid sidan av boendeförhållandena ska beaktas.
Skatteverket kan behöva utreda frågor om barns bosättning om föräldrarna inte är överens om vad som anges i domen eller avtalet eller om någon av parterna gör en invändning mot innehållet som påverkar beslutet om barnets folkbokföring.
Enligt 6 kap 15 § föräldrabalken (1949:381) (FB) ska barnet ha rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt, till exempel via telefonsamtal eller brev.
Föräldrarna ansvarar gemensamt för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses så långt som möjligt. Den förälder som är ensam vårdnadshavare eller som barnet har sitt stadigvarande boende hos har, som huvudregel, en skyldighet att lämna information om barnet som kan främja umgänget.
Umgänge med umgängesstöd
Ibland kan det vara så att barnet inte har träffat den ena föräldern i särskilt hög utsträckning, eller att den ena föräldern på olika vis har brustit i omsorgen om barnet och att det därför finns ett behov av att barnet har umgänge med föräldern under kontrollerade former. Det kan då fattas beslut om att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (så kallat umgängesstöd). Detta regleras i 6 kap 15 c § FB. Enligt denna bestämmelse ska ett beslut om umgängesstöd gälla för en viss tid och innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person som ska medverka vid umgänget. Sedan ska socialnämnden även följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt.
Det är barnets behov och intresse av umgängesstöd som är relevant vid bedömningen av behovet av umgängesstöd, inte föräldrarnas. Det kan handla om att barnet behöver umgängesstöd vid hämtning och lämning för att barnet ska undgå konfliktfyllda konfrontationer mellan föräldrarna. Det kan även vara så att barnet av någon anledning känner en oro över umgänget, t.ex. på grund av att något umgänge inte skett under lång tid. När det finns anledning att anta att umgängesförälderns omsorgsförmåga i något avseende är bristande kan det också vara en anledning till umgänge med umgängesstöd. Barnets vilja ska beaktas i hög utsträckning.
Domstolen ska göra en regelrätt prövning av barnets behov om någon av föräldrarna eller föräldrarna gemensamt framställt yrkande om umgänge med umgängesstöd. Det är då inte möjligt för föräldrarna att träffa avtal om umgängesstöd.
Utgångspunkten är att beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid och att denna tid ska anges i beslutet. När domstolen bestämmer tiden måste den göra en prognos avseende framtiden och tiden ska bestämmas utifrån hur länge barnet kan förväntas behöva stödet. Det anses att en rimlig utgångspunkt är att tiden bestäms till högst ett år. I enskilda fall kan det finnas särskilda omständigheter som gör att umgängesstödet bör pågå något längre.
Umgänge med umgängesstöd kan ibland anses vara uteslutet. Så kan vara fallet på grund av att stödet inte bedöms kunna gälla under en begränsad tid eller på grund av att förutsättningarna i övrigt inte är uppfyllda, t.ex. i situationer när det finns risk för övergrepp eller bortförande. I den situationen kan resultatet bli att något umgänge genom att barnet och föräldern träffas inte blir aktuellt. Istället kan det då bli fråga om umgänge genom annan kontakt såsom genom brev eller telefon. I vissa fall anses det vara bäst för barnet att ingen kontakt alls sker.
Förhållandena kan emellertid förändras så att umgängesstöd kan aktualiseras senare, t.ex. om en umgängesförälder fått ändrade sociala förhållanden eller hälsotillstånd. Även barnets ålder och inställning till umgänget, liksom boendeförälderns ändrade uppfattning, kan innebära att barnet behöver ett stöd vid umgänget.
Ny praxis från Högsta domstolen (HD) – Mål: Ö 3043-25 ”Umgängesstödet”
I ett mål gällande vårdnad och umgänge har HD, den 16 juni 2026, tagit ställning till om en domstol kan besluta om umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om fortsatt umgänge utan stöd.
I fallet hade mamman ansökt om ensam vårdnad av barnet och pappan bestred detta och framställde egna yrkanden i fråga om boende och umgänge. Tingsrätten beslutade interimistiskt (tillfälligt) att dottern skulle ha umgänge med pappan i närvaro av umgängesstöd. Umgänget påbörjades och pågick en gång i veckan under knappt ett halvår fram till huvudförhandlingen. Tingsrätten beslutade i sin dom att mamman skulle ha vårdnaden om dottern och avslog pappans yrkanden avseende boende och umgänge. Enligt tingsrätten var det inte till barnets bästa att förordna om umgänge utan umgängesstöd eftersom pappan behövde lära sig bland annat att bemöta dottern på ett mer åldersadekvat sätt. Tingsrätten menade därför att det bästa vore om ytterligare umgänge med umgängesstöd skedde först, gärna i kombination med föräldrautbildning. Med hänvisning bland annat till att ett umgänge med umgängesstöd måste vara begränsat i tiden ansåg tingsrätten emellertid att det saknades förutsättningar att förordna om fortsatt umgänge med umgängesstöd.
Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd. Frågan som prövades av HD var om det är möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd.
HD konstaterade följande:
- Om domstolen kommer fram till att umgänge utan umgängesstöd inte kan ske inom överskådlig tid bör domstolen inte förordna om ett umgänge med umgängesstöd. Anledningen till detta är bland annat bedömningen att ett förordnande som inte kombineras med en övergång till ett umgänge utan sådant stöd generellt sett inte skulle vara till barnets bästa. Inget hindrar däremot att domstolen förordnar om umgänge på annat sätt än genom att föräldern och barnet träffas.
- Frågan om umgänge med umgängesstöd kan även väckas på nytt vid en senare tidpunkt.
- Om domstolen gör prognosen att umgänget efter en övergångsperiod med umgängesstöd kan övergå till umgänge utan sådant stöd ska umgängesstödet beslutas för viss tid. Regelverket måste anses bygga på tanken att domstolen i den situationen också ska förordna om fortsatt umgänge utan umgängesstöd för tiden därefter.
- Ett beslut om umgängesstöd är därmed ett komplement till ett beslut om umgänge enligt 6 kap. 15 a § FB.
- Det kan vara fråga om mycket varierande förhållanden när en fråga om umgänge prövas i domstol. Ibland kan det vara särskilt angeläget att ett pågående umgänge där barnet och föräldern träffar varandra med umgängesstöd får fortsätta under ytterligare en period.
- I vissa undantagsfall kan förhållandena vara sådana att det måste anses stå i strid med principen om barnets bästa att inte förordna om något umgänge, även om det vid tidpunkten för domstolens bedömning är osäkert om umgänget på sikt kan ske utan umgängesstöd. I dessa undantagsfall bör det vara möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd under viss tid utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd. Detta sår inte i strid med vad som sägs i 6 kap. 15 c § FB.
Mot bakgrund av bedömningen ovan ansåg HD att prövningstillstånd skulle meddelas i hovrätten i frågan om umgänge. HD konstaterade att hovrätten då har att bedöma frågan om umgänge utifrån de förhållanden som är aktuella vid tidpunkten för hovrättens prövning.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av mål rörande vårdnad, boende och umgänge med barn.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
