Högsta domstolen (HD) har nyligen, vid ett sammanhang, prövat fyra olika mål som rör brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. I två av målen rör det sig om innehav av kniv i gatumiljö och i två av målen gäller det innehav av kniv i domstolslokaler. HD:s bedömning omfattar både ansvarsfrågan, brottsrubriceringen (ringa fall, oaktsamhetsbrott, brott av normalgraden eller grovt brott) samt frågan om påföljd, det vill säga vilket straff som ska utdömas.
Lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (Knivförbudslagen)
Förbudets omfattning
Enligt 1 § knivförbudslagen får knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats. Till allmän plats räknas bland annat allmänna utrymmen i domstolslokaler.
Det är däremot inte förbjudet att bära sådant föremål om det enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för en viss tjänst eller ett visst uppdrag. Inte heller om innehavet med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Innehav av en kniv är som regel befogat om den behövs för arbete eller fritidsaktiviteter. Detsamma om det handlar om innehav på väg till eller från platsen för sådan verksamhet eller vid hemtransport av en inköpt kniv. Det kan ha betydelse hur kniven förvaras eller är paketerad. Knivens utformning kan även ha betydelse för bedömningen av om innehavet är befogat. I de flesta fall godtas innehav av en mindre fickkniv, av typen pennkniv. Om det föreligger speciella omständigheter som gör att det finns en mera påtaglig risk för att sådan mindre kniv kommer att användas som vapen är även sådant innehav förbjudet.
Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar) får inte innehas av personer under 21 år.
I 2 § knivförbudslagen finns ett uttryckligt förbud mot att överlåta eller sälja springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor – eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa, till personer under 21 år.
Gradering av brott mot knivförbudslagen
I 4 § knivförbudslagen anges hur brottet kan graderas utifrån svårighetsgrad och vilken påföljd som kan bli aktuell.
- Handlar det om uppsåtligt brott kan påföljden bli böter eller fängelse i högst ett år.
- Om det handlar om brott mot knivlagen genom oaktsamhet kan det bli fråga om böter eller fängelse i högst sex månader. När det är fråga om oaktsamma fall av knivinnehav utan förekomst av försvårande omständigheter kan brottet många gånger anses som ringa. En bedömning ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och graden av oaktsamhet ska beaktas.
- Är det fråga om grovt brott är den föreskrivna påföljden fängelse i lägst sex månader och högst två år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om föremålet innehafts i ett sammanhang där det kan befaras komma till användning vid brottsligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person. Föremålet har varit av särskilt farlig beskaffenhet. Innehavet, överlåtelsen eller försäljningen har avsett flera föremål, eller gärningen på annat sätt har varit av särskilt farlig art.
- Gärningen kan ofta anses vara av särskilt farlig art om kniv innehas av gärningsperson som är påverkad av alkohol eller narkotika, ingår i en kriminell gruppering, tidigare visat sig vara beredd att ta till våld eller har vidtagit åtgärder för att kniven ska kunna bäras dold eller vara lätt tillgänglig. Även platsen för innehavet har betydelse för bedömningen, exempelvis när det handlar om en brottsutsatt plats eller om en plats som är särskilt skyddsvärd.
- När det är fråga om ringa fall är det inte fråga om en brottslig gärning (4 §). Regeln är tillämplig då knivinnehavet inte är befogat men ändå kan anses utgöra en mindre allvarlig överträdelse av förbudet. Det vill säga att det rör sig om oaktsamhet som visserligen är straffbar men som måste uppfattas som lindrig, t.ex. att ha med sig en kniv avsedd för matlagning.
Ny praxis från HD
Gällande straffvärde och gradindelning av brott mot knivförbudslagen påtalade HD att det vid bedömning av om brottet är grovt visserligen finns kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas, men att det inte är nödvändigt att bedöma brottet som grovt när någon av dessa föreligger. Inte heller är det uteslutet att döma för grovt brott i andra fall, men som huvudregeln krävs då att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande. En samlad bedömning måste alltid göras. Vidare anförde HD att det finns ett nära samband mellan gradindelning och straffvärde bedömning. Det beror på att gradindelningen inte kan göras utan att det sker en värdering av hur allvarlig brottsligheten är. HD klargjorde att utgångspunkten vid bedömning av straffvärdet av ett brott mot knivförbudslagen är den fara som innehavet av kniv inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft.
- Mål nr B 3440-24 – oaktsamt brott mot knivförbudslagen
En man hade av oaktsamhet med sig en fällkniv med ett omkring sju cm långt knivblad till en domstol. Innehavet upptäcktes vid säkerhetskontrollen. Mannen hade lagt kniven i sin ryggsäck ungefär en månad tidigare för att han skulle skära bort grenar som sträckte sig in på en parkeringsplats. Kniven blev kvar i ryggsäcken. Han upptäckte vid ett senare tillfälle att kniven fanns i ryggsäcken men glömde att ta ur den. HD ansåg att det inte var fråga om sådan mindre fickkniv som normalt inte omfattas av knivförbudslagen och knivinnehavet ansågs inte heller vara befogat av andra skäl. Det bedömdes som en oaktsam gärning men oaktsamheten ansågs inte vara så obetydlig att det var fråga om ringa fall som inte utgör brott. Mannen dömdes för oaktsamt brott mot knivförbudslagen och eftersom det inte ansågs föreligga några försvårande omständigheter bestämdes påföljden till penningböter.
- Mål nr B 415-25 – uppsåtligt brott mot knivförbudslagen
I det aktuella fallet var det fråga om en man som på allmän plats uppsåtligen innehade en fällkniv med ett ca tio cm långt knivblad. Mannen var vid tillfället påverkad av narkotika och kniven förvarades lättillgänglig. Mannen ingick i ett sällskap av omkring åtta personer som blev kontrollerade av polisen när de sent på eftermiddagen befann sig på en gata utanför en förskola. Det fanns förutom dessa personer och poliser inte så många människor på platsen. Mannen uppträdde lugnt och följde polisens instruktioner. Han verkade inte ha varit märkbart påverkad av narkotika och han visiterades vid två tillfällen innan kniven upptäcktes. HD ansåg att det fanns försvårande omständigheter men inte i sådan grad att brottet mot knivförbudslagen var att anse som grovt. Med beaktande av det ringa narkotikabrottet, hans unga ålder på 19 år och han tidigare hade dömts för ringa narkotikabrott bestämdes påföljden till villkorlig dom i kombination med böter.
- Mål nr B 2746-25 – ringa fall och inte ett brott mot knivförbudslagen
En man hade med sig en fällkniv med ett knappt fyra cm långt knivblad till en domstol. Kniven låg i fickan på hans ytterjacka utan att han var medveten om det och innehavet upptäcktes vid säkerhetskontrollen. Mannen hade tagit på sig jackan för första gången för säsongen och han förklarade att kniven måste ha legat kvar i fickan sedan han under föregående säsong hade använt den vid fiske eller trädgårdsarbete. Det var fråga om en sådan mindre fickkniv som är avsedd att omfattas av knivförbudet endast om det föreligger speciella omständigheter som gör att det finns en mera påtaglig risk för att kniven kommer att användas som vapen. HD ansåg att det omedvetna innehavet vid passering av säkerhetskontrollen i tingsrätten inte utgjorde en sådan omständighet. Det framkom inte heller i övrigt något som talade för att kniven skulle riskera att komma till brottslig användning. Innehavet av kniven ansågs alltså inte omfattats av knivförbudet och det var därmed inte straffbart. Mannen frikändes från åtalet.
- Mål nr B 4433-25 – försvårande omständigheter men inte grovt brott
En man hade på en allmän plats på sig en slidkniv med ett ca elva cm långt knivblad. Han bar kniven nedstucken i byxlinningen på ett sätt som gjorde att den var mycket lätt tillgänglig. Vid tillfället var han tydligt narkotikapåverkad och han hade även narkotika på sig. HD ansåg att det vid en sammantagen bedömning fanns försvårande omständigheter men bedömde att det var fråga om uppsåtligt brott av normalgraden och alltså inte grovt brott mot knivförbudslagen. Straffvärdet för brottet ansågs uppgå till fängelse i åtminstone tre månader. HD uttalade att brott mot knivförbudslagen av normalgraden kan jämföras med misshandel av normalgraden. Brottslighetens art bör därför inte utgöra hinder mot att välja en icke frihetsberövande påföljd när straffvärdet endast uppgår till någon eller några månaders fängelse.
De två ringa narkotikabrott som mannen därutöver dömdes för ansågs endast ha marginell betydelse för det sammanlagda straffvärdet. HD beaktade även att mannen förekom under nio avsnitt i belastningsregistret, innefattande två tidigare brott mot knivförbudslagen. Straffvärdet för de nu aktuella brotten – som alltså var att betrakta som nyupptäckta – ansågs inte vara utan nämnvärd betydelse i förhållande till den senaste domen varvid ny påföljd skulle bestämmas för de tillkommande brotten. Påföljden blev fängelse i en månad.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av brottmål och åtar oss uppdrag som offentliga och privata försvarare.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
