Allmänt om trafikskadelagen och trafikförsäkring
I trafikskadelagen (1975:1410) (TSL) finns bestämmelser om hur skador som uppstår i trafiken ska ersättas och vilken trafikskadeersättning som ska betalas från trafikförsäkringen.
I 1 § första stycket anges: ”Denna lag gäller trafikförsäkring för motordrivet fordon och ersättning från trafikförsäkring för skador i följd av trafik med sådant fordon (trafikskadeersättning).”
I 8 § första stycket anges: ”För person- eller sakskada som uppkommer i följd av trafik här i landet med motordrivet fordon utgår trafikskadeersättning i fall som anges i denna lag. Trafikskadeersättning utgår i motsvarande fall också för skada som i följd av trafik utomlands med här i landet registrerat eller svenska staten tillhörigt motordrivet fordon tillfogas svensk medborgare eller den som har hemvist i Sverige.”
Det är en lagstadgad skyldighet att ha trafikförsäkring på registreringspliktiga motorfordon som brukas i trafik i Sverige och som inte är avställda. Detta framgår av 2 § TSL. Det är ägaren av fordonet som enligt huvudregeln är skyldigt att teckna trafikförsäkring men i vissa fall kan det vara annan innehavare. Om ägaren är under 18 år har förmyndare ansvar att teckna trafikförsäkring. Trafikförsäkring får endast sägas upp om fordonet inte längre är registrerat i vägtrafikregistret, om fordonet är avställt eller om försäkringstagarens skyldighet att hålla fordonet försäkrat har upphört av någon annan anledning, t.ex. att äganderätten av fordonet övergått på annan.
Om en ägare av ett motorfordon inte tecknar trafikförsäkring måste ägaren betala en avgift till Trafikförsäkringsföreningen (TFF) för varje dag som fordonet är oförsäkrat. TFF reglerar även skador som orsakats av okända, oförsäkrade och i vissa fall utländska trafikförsäkringspliktiga fordon. Detta i syfte att säkerställa att den som drabbas av en skada får ersättning eftersom det inte finns något försäkringsbolag som kan betala ut ersättning. Pengarna som TFF får in på trafikförsäkringsavgiften bidrar alltså till att ge ersättning till de som blivit skadade eller fått något förstört av dessa oförsäkrade och i vissa fall utländska fordon.
Om en förare eller passagerare skadas i ett motordrivet fordon som är i trafik, betalas trafikskadeersättning från trafikförsäkringen för det aktuella fordonet, detta i enlighet med 10 § TSL. Däremot om bara fordonet skadas betalas trafikskadeersättning endast om skadan har uppkommit i följd av trafik med annat motordrivet fordon och det kan konstateras att det andra fordonet är vållande till skadan. I sådant fall betalas ersättningen från trafikförsäkringen på det vållande fordonet. Ägaren av fordonet som vållar en skada på sitt eget fordon kan alltså inte få ersättning från sin trafikförsäkring för dessa skador, för detta krävs det en vagnskadeförsäkring.
Trafikförsäkringen kan även ersätta andra typer av person- och sakskador som uppkommer på annat än förare av motordrivna fordon eller vid kollision med annat fordon. Till exempel kan ett fordon köra på en cyklist eller köra in i en fastighet som skadas. Cyklisten eller villaägaren har då rätt till ersättning från trafikförsäkringen enligt 11 § TSL.
Trafikskadeersättning beräknas enligt skadeståndslagens regler, detta framgår av 9 § TSL.
Begreppet ”skada i följd av trafik”
Enligt TSL omfattas alltså skador som uppkommer ”i följd av trafik”. Detta begrepp är centralt för TSL och det finns en stor mängd praxis på området.
I förarbeten har det uttalats att begreppet har kommit att få en vidsträckt tolkning. Det anges att trafik anses föreligga så snart en bil har kommit i rörelse, oavsett om motorn har varit i gång eller inte. Även när fordonet står helt stilla kan det ibland vara fråga om skada i följd av trafik, t.ex. när fordonet använts för sitt ändamål och en bildörr öppnats efter parkering av fordonet.
Ingen regel utan undantag för i praxis har det visats att även ett motorfordon i rörelse inte alltid behöver vara i trafik. I NJA 2017 s 622 var det fråga om en parkerad bil som kom i rörelse genom att några ungdomar satte eld på bilen varvid bilens startmotor kom att kortslutas och bilen förflyttades en knapp billängd. Bilbranden lyckades då sprida sig till en skola som brandskadades. Högsta domstolen (HD) ansåg inte att bilen var i trafik eftersom den inte var i trafik när den började brinna. HD anförde att kortslutningen av startmotorn som kom i stötvis rörelse föranleddes av branden och inte av att någon genom en, för ett motorfordon, relevant åtgärd hade bringat bilen i rörelse eller annars försatt den i en trafiksituation. Domstolen påtalade att förflyttningen av bilen dessutom var mycket begränsad.
Ett rättsfall som visar på en vidsträckt tolkning av begreppet skada i följd av trafik är NJA 2007 s 997. I det fallet var det fråga om en person som en vinterdag skulle åka i väg med sin personbil som stod parkerad utanför hans fastighet. Föraren satte sig i bilen och startade motorn. Därefter steg han ur bilen för att skrapa bort is från bilrutorna varvid bilen stod stilla. När han skulle skrapa bakrutan halkade han på en isfläck på marken och ramlade omkull så att han fick nack- och huvudskador. HD konstaterade att mannen skadades medan han utförde en förberedande åtgärd för att bilen omedelbart därefter skulle kunna framföras på ett trafiksäkert sätt. Skadorna fick därför anses ha ett sådant samband med hur en bil normalt brukas och de därför ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.
I rättsfallet NJA 2016 s 142 intog HD en något mer restriktiv hållning till begreppet skada i följd av trafik. Det var i fallet fråga om en mobilkran som var utrustad med två motorer, en trafikmotor som användes vid förflyttning och en motor som användes vid lyft. För att utföra lyft krävdes att fordonet var uppallat på sina stödben, varvid endast lyftmotorn kunde användas. Kranen kom att välta i samband med ett lyft med lyftmotorn vilket orsakade skador. HD konstaterade att de aktuella skadorna inträffade när mobilkranen användes i hamnområdet i sin funktion som lyftredskap och att mobilkranen i det läget inte kunde brukas som transportmedel. Domstolen ansåg att under sådana förhållanden kunde skadorna inte anses ha uppkommit i följd av trafik.
Ny praxis från HD – fallet ”Bandgrävaren” Ö 5502-25
Den 5 juni 2026 meddelade HD en dom i fallet som kommit att benämnas ”Bandgrävaren” (Ö 5502-25).
I fallet var det fråga om grävmaskin som hade använts inom ett gruvområde för att fylla en dumper med grävmassor. På grund av ett tekniskt fel kom grävmaskinens skopa att slå i dumperns sida och hytt vilket ledde till skador på dumpern. Grävmaskinen var en bandgrävare som kunde förflytta sig med egen motorkraft. Vid skadetillfället stod grävmaskinen stilla men den hade under arbetets gång gjort kortare förflyttningar. Grävmaskinen var trafikförsäkringspliktig och trafikförsäkrad hos ett försäkringsbolag medan dumpern var försäkrad i ett annat försäkringsbolag.
Dumperns försäkringsbolag väckte talan mot grävmaskinens försäkringsbolag och yrkade trafikskadeersättning med 900 000 kr för ersättningen som dumperns försäkringsbolag hade betalat ut. Dumperns försäkringsbolag gjorde gällande att skadan hade uppkommit i följd av trafik med grävmaskinen.
Tingsrätten hänsköt frågan om skadan på dumpern inträffat i följd av trafik i den mening som avses i trafikskadelagen.
HD redogjorde för de ställningstaganden som gjorts i praxis och förarbeten beträffande begreppet skada i följd av trafik. Inledningsvis konstaterade HD att trafikskadeersättning betalas oberoende av vållande och att det alltså är fråga om ett strikt ersättningsansvar. HD uttalade att en förutsättning för att en skada i följd av trafik ska anses föreligga är att fordonet har varit i trafik vid skadetillfället. Ett krav är att fordonet brukas som transportmedel, däremot behöver fordonet inte befinna sig på allmän väg eller på annan särskilt inrättad färdväg. HD betonade att ett annat krav är att det finns ett adekvat orsakssamband mellan användningen av fordonet i trafik och den uppkomna skadan. Med det menas att skadan ska ha legat i linje med den påräkneliga risken med den användning av fordonet som orsakat skadan. HD hänvisade härtill till avgörandet ”Skogsbranden i Västmanland” NJA 2019 s 89 där ett skogsfordon i samband med markberedning orsakade en skogsbrand varvid de uppkomna skadorna ansågs vara i följd av trafik.
HD påtalade att när ett motorredskap, som är i bruk som transportmedel, orsakar en skada ska den anses ha uppkommit i följd av trafik om skadan är en förutsebar och påräknelig följd av motorredskapets användning. Detta gäller oavsett om skadan uppkommit genom förflyttning av motorredskapet eller genom dess användning som arbetsredskap.
Bandgrävaren i aktuellt fall var stillastående men den hade under arbetets gång gjort vissa förflyttningar. Den var även redo för att på nytt kunna förflytta sig och brukades inte enbart som ett arbetsredskap utan även som ett transportmedel. HD ansåg därför att grävmaskinen ansågs ha varit i trafik vid skadetillfället.
Vidare konstaterade HD att skadan uppkom genom att grävmaskinens skopa sammanstötte med dumpern i samband med lastning av grävmassor. Sammanstötningen måste enligt HD vara en förutsebar och påräknelig följd av ett sådant brukande av grävmaskinen även om ett tekniskt fel inverkat på händelseförloppet. HD konstaterade att ett adekvat orsakssamband mellan skadan och grävmaskinens användning i trafik därmed hade förelegat. Skadan på dumpern hade alltså enligt HD uppkommit i följd av trafik i den mening som avses i trafikskadelagen.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av tvistemål och även trafikskador.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
