Bakgrund
I lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter (nedan omnämnd som ’tillsynslagen’) finns bestämmelser som syftar till att förstärka skyddet mot skador och avsevärda olägenheter som orsakas av hundar eller katter. Bland annat har länsstyrelsen och i vissa fall Polismyndigheten befogenhet att på olika sätt ingripa mot hundägare och andra hundhållare som brister i sin tillsyn över djuren. Lagen innehåller även regler om registrering och märkning av hundar och katter.
En grundläggande bestämmelse finns i 1 § vilken bland annat anger att ”Hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.”
Strikt skadeståndsansvar för hundar
När en hund orsakar en skada råder så kallat ”strikt skadeståndsansvar” för hundägaren eller den som annars har hand om hunden. Detta framgår av 19 § första stycket tillsynslagen där det anges att ”En skada som orsakas av en hund ska ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan. Vad ägaren eller innehavaren har betalat i skadestånd har han eller hon rätt att få tillbaka av den som vållat skadan.”
Strikt ansvar innebär skada oberoende av vårdslöshet. Detta innebär att det saknar betydelse om hundägaren eller innehavaren av hunden har försökt motverka eller förebygga skada, det blir ändå fråga om skadeståndsskyldighet om det kan konstateras att hunden orsakat skada. Eftersom även ”innehavare” av hunden har strikt ansvar innebär det att även den som tagit emot hunden för underhåll eller nyttjande kan bli ansvarig för skador som hunden orsakar, exempelvis fodervärd, hunddagis eller den som lånat hunden för bedrivande av jakt.
En vanlig typ av skada som hundar orsakar är hundbett på människor eller djur men det kan även vara fråga om skador på fastigheter och annan egendom eller att en hund orsakar trafikskador genom att springa ut på vägar och kollidera med bilar och cyklister. Även när hundar av misstag betäckt andra hundar har detta ansetts omfattas av det strikta hundägaransvaret. Det måste dock vara fråga om att hundens agerande haft tillräckligt starkt orsakssamband med skadan. I rättsfallet NJA 1983 s 606 var det fråga om en kollision mellan en bil och en älg som kommit ut på vägen där älgen följdes av en hund som var tränad för älgjakt. Högsta domstolen (HD) ansåg inte att hundägaren var skadeståndsskyldig eftersom det inte var visat att hunden haft sådan inverkan på älgens beteende att hunden kunde ha varit orsak till att älgen kommit ut på vägen.
När en hund har orsakat en skada kan det dock bli fråga om att sätta ned skadeståndet för den som har det strikta ansvaret om det kan konstateras att det är fråga om medvållande på den skadelidandes sida. Så kan till exempel vara fallet om den skadelidande haft bristande kontroll över sin egen hund och att det bidragit till att det uppstått bråk mellan två hundar och den skadelidandes hund fått skador.
Det finns vissa undantag från det strikta hundägaransvaret, såsom ifråga om skador orsakade av tjänstehund inom Polismyndigheten, vaktpost eller Försvarsmakten om den som skadas av hunden betett sig på ett sådant sätt att det varit motiverat att ingripa mot en person.
Allmänna krav på djurägare gällande hantering av djur
I djurskyddslagen (2018:1192) finns allmänna bestämmelser om hur ett gott djurskydd, främjande av en god djurvälfärd och hur respekt för djur ska säkerställas.
Bland annat finns bestämmelser om djurens levnadsmiljö, krav på tillsyn, vatten och foder till djur, bestämmelser gällande transport, bindning och fixering av djur. Djurskyddslagen innehåller även flera förbudsbestämmelser såsom förbud mot aga, skada eller översträngning av djur, förbud mot sexuella handlingar med djur och förbud mot viss avel.
Djurskyddslagen innehåller även bestämmelser om skadade eller sjuka djurs rätt att snarast få vård eller att avlivas om skadan eller sjukdomen innebär ett lidande för djuret som inte kan lindras.
I brottsbalken (1962:700) 16 kap 13 § finns en bestämmelse om djurplågeri: ”Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, döms för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.”
Det kan bli fråga om grovt djurplågeri om gärningen har inneburit allvarligt lidande för djuret, om gärningen har omfattat ett större antal djur, eller om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art (exempelvis om gärningen utförts som ett led i en brottslig verksamhet som varit välplanerad eller skett systematiskt).
Ny lagstiftning för att stärka skydd och kontroll av hundar
I lagrådsremissen ”Hund under kontroll” lämnades lagförslag som sedermera resulterade i ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 maj 2026. Det handlar om lagändringar i tillsynslagen och i djurskyddslagen som syftar till att effektivisera arbetet enligt de båda lagarna. Lagändringarna gäller bland annat möjlighet för länsstyrelserna att utöva tillsyn enligt tillsynslagen, få tillträde till bostäder och andra utrymmen för tillsynen och att besluta om omedelbara omhändertaganden av djur i större utsträckning. Lagändringarna innebär även en möjlighet för Polismyndigheten att besluta om avlivning av djur som omhändertagits enligt djurskyddslagen i vissa fall.
Ett bakomliggande skäl till utredningen och de nya bestämmelserna är att ett förhållandevis stort antal människor varje år skadas till följd av att de blir bitna eller angripna av hundar. Av den anledningen ansågs det angeläget att säkerställa att myndigheterna kan arbeta ändamålsenligt och effektivt för att skydda omgivningen från skador och olägenheter som hundar kan orsaka.
Ökad tillsyn och befogenhet för länsstyrelsen och Polismyndigheten
Om någon brister i tillsynen över eller skötseln av en hund har länsstyrelsen nu en möjlighet enligt 8 § tillsynslagen att besluta de förelägganden som behövs för att förebygga skada eller avsevärd olägenhet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Även förelägganden beträffande märkning och registrering av hund eller katt får beslutas av länsstyrelsen enligt 9 § tillsynslagen.
Det finns nu i 11 § tillsynslagen även ökade möjligheter för länsstyrelsen att besluta om att en hund ska omhändertas. Detta är i situationer när
- ett omhändertagande behövs för att hindra att hunden orsakar skada eller avsevärd olägenhet och situationen är sådan att andra mindre ingripande åtgärder inte anses tillräckliga, eller
- ett beslut om hundförbud enligt 15 § tillsynslagen eller avveckling av hundinnehav enligt 15 b § tillsynslagen inte följs.
Vidare framgår av 11 a § att länsstyrelsen eller Polismyndigheten får besluta om att omedelbart omhänderta en hund om det är nödvändigt för att hindra att den orsakar skada eller avsevärd olägenhet eller för att ett beslut om hundförbud ska följas. Omhändertagande av hund omfattar enligt 11 b § tillsynslagen även avkomma (hundvalp) som den omhändertagna hunden föder under omhändertagandet.
Enligt 12 § tillsynslagen får ägaren av en hund som omhändertagits inte förfoga över hunden utan tillstånd av den beslutande myndigheten. Enligt 12 a § tillsynslagen har nu även länsstyrelsen möjlighet att låta sälja eller på annat sätt överlåta en hund som omhändertagits. Länsstyrelsen har även möjlighet att besluta om att låta avliva hunden om den utgör en fara för människor eller djur och det inte går att verkställa ett beslut om att hunden ska säljas eller överlåtas, eller om det finns andra särskilda skäl.
Länsstyrelsen får nu dessutom besluta om hundförbud enligt 15 § tillsynslagen. Detta kan bli aktuellt för den som allvarligt brister eller tidigare har brustit i tillsynen över en hund. Förbudet får avse en viss tid eller gälla tills vidare. Vid bedömningen av frågan om hundförbud ska det särskilt beaktas om den som förbudet avser har begått brott med en hund som vapen, vid upprepade tillfällen har varit föremål för förelägganden eller har haft hand om en hund som har omhändertagits.
Däremot får ett hundförbud inte beslutas om det är uppenbart att de omständigheter som ligger till grund för att ett hundförbud övervägs inte kommer att upprepas, eller om den som förbudet skulle riktas mot är under femton år.
Länsstyrelsen är den myndighet som ansvarar för att tillsynslagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen åtföljs i samhället. Med den nya lagstiftningen har länsstyrelsen i 18 c § tillsynslagen getts ökade rättigheter att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som har samband med hundhållning eller där det kan antas att en hund hålls. Detta i syfte att på dessa platser besikta hunden och göra undersökningar. För sådant tillträde måste det dock kunna antas att tillsynen över hunden är bristande eller att syftet med tillträdet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i tillsynen över hunden har åtgärdats.
Samma rätt till tillträde gäller för länsstyrelsen när det finns behov av att kontrollera att ett beslut om hundförbud åtföljs, detta enligt 18 d § tillsynslagen.
Länsstyrelsen har enligt 18 h § tillsynslagen rätt att begära hjälp av Polismyndigheten för att kunna verkställa beslut och i övrigt utöva tillsyn. Denna hjälp får dock endast begäras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter behöver tillgripas, eller om det finns synnerliga skäl.
Huvudregeln är enligt 20 § tillsynslagen att ägaren eller innehavaren av en hund blir skyldig att betala de kostnader som omhändertagandet av en hund har medfört men länsstyrelsen får betala ut förskott av allmänna medel för kostnaderna.
Det är enligt 22-24 §§ tillsynslagen förenat med straffansvar att inte följa ett beslut om hundförbud eller ett föreläggande som har beslutats av länsstyrelsen, samt även att bryta mot en föreskrift meddelad genom tillsynslagen.
Polisen får besluta om avlivning av hund
Såväl länsstyrelsen som Polismyndigheten kan nu med den nya lagstiftningen besluta om att omedelbart omhänderta en hund.
I djurskyddslagen har nu även införts bestämmelser som ger Polismyndigheten möjlighet att besluta om avlivning av hund. I 8 a § djurskyddslagen framgår att detta kan bli aktuellt om Polismyndigheten har beslutat att ett djur ska omhändertas omedelbart och djuret är så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart. Innan beslut om avlivning fattas ska Polismyndigheten se till att en veterinär bedömer behovet av avlivning, om det är möjligt att nå en veterinär inom skälig tid. Polismyndigheten har denna möjlighet till beslut om avlivning även om djurägaren inte kan kontaktas eller om djurägaren motsätter sig avlivning.
Syftet med de utökade befogenheterna för Polismyndigheten att fatta beslut om och verkställa avlivning är att undvika de väntetider som tidigare kunde uppkomma när beslut om avlivning endast kunde fattas av länsstyrelsen under kontorstider. I många situationer kan det vara fråga om ett uppenbart lidande för djur som påträffats av Polismyndigheten där även en veterinär under jourtid gjort bedömning om avlivning. Det är då viktigt utifrån djurskyddsperspektivet att ett beslut om avlivning kan fattas och verkställas omedelbart.
Professionell hjälp
Vi på ACTUS Advokatbyrå har stor erfarenhet av både tvistemål, förvaltningsärenden och brottmål.
Vi hjälper dig!
Advokathuset Actus finns i Västerås, Eskilstuna, Örebro & Karlstad. Vi är alltid redo att hjälpa dig och du kan kontakta oss via telefon, mejl eller via vårt kontaktformulär som finns på vår hemsida.
Vi på Advokathuset Actus har stor erfarenhet av komplexa mål.
Vår profil hos Advokatsamfundet.
